Lena och Patrik Brundin

Den 22 mars återvände vi till Khao Lak för första gången sedan tsunamin. Vi ville tacka dem som hjälpt oss och återse platser som kanske kunde hjälpa oss förstå det obegripliga.

Seona Payne, stöttade Patrik när han saknade Lena på sjukhuset. Prachak välkomnar vid ankomsten den 22 mars. Lena hälsar på Prachak. Prachak berättar om läget på Merlin. Receptionens personal glad att se gäster återvända. Prachak pekar var vattnet slog fram. En del bungalows hade väggar kvar men var totalförstörda på insidan. Vy upp mot Sanook Lounge från stranden. Förödelsen var stor nära havet. Enstaka väggar stod kvar. Den lilla swimmingpoolen låg en gång brevid en strandvilla Italienska restuarangen var nu bara en betongplatta. Både hus och växtlighet hade försvunnit. Gräsmattan var nyanlagd. Denna väg flydde Patrik, med vatten runt benen, och klättrade upp på slänten. Sekunder efter att han lämnat denna balkong dränktes den av en våg. Lena sprang längs gången. Det tog 25 tim innan de visste att den andre överlevt. Trappan upp från Sanook Lounge var nu borta. Patrik och Prachak på väg mot det rum där Patrik och Lena bott. Tydligen var hela rummet fyllt av bråte, sand och lera. Nu har man städat upp. Lena besökte rummet 27 dec. och mindes vart vattnet nått. Vattnet hade slagit bort ytterdörren. Vi hittade enstaka tillhörigheter utanför rummet. Bla en flaska myggolja! Märkligt nog återfann vi den returbiljett som Lena aldrig fick använda. Vy från rummet ned mot poolen och havet. Förr såg man inte havet pga hus o träd. Poolbaren. Stolar från julmiddagen? Julgransbelysningen påminde om den frid som en gång varit. Grenarna talade om hur högt vattnet nått. TV apparater låg utspridda överallt. Ödets ironi i rubriken på en tidning intill ett sönderslaget rum. Södra delen av Merlin Resort. Muren söderut hade delvis raserats. Armeringsjärn hade böjts av vågens framfart och baksuget som följde på balkonger Rummen fanns kvar, men hade varit vattenfyllda. En vädjan som inte kunde uppfyllas längre. En resväska uppspolad på stranden. Någon hade satt upp skylten igen. Få badade i havet. Gången till Emerald Resort var förstörd. Emeralds pool och husskelett i bakgrunden. Bamboo Seafood nedanför Seagull Andaman. Idag, ett hål i marken. Kyparen berättade att personalen flytt i en bil med vågen i backspegeln. Söder om Merlin röjde man i skogen. Bråte och trasiga träd eldades upp. Stranden hade kvar sin skönhet. Det var svårt att tänka sig att största naturkatastrofen i modern tid passerat. Också Merlin Resort var bitvis fortfarande vackert. Prachak berättade mycket och hjälpte oss förstå vad som hänt. Personalen från Spa var lika vänliga som alltid. Gåvan från Skandinaviska gästerna överlämnades till Prachak. Minna från Sverige och Claudia från Italien hjälper Prachak öppna paketet. Glasskulptur av Bertil Vallien med titel "Eyewitness". Minna, Prachak och Lena. Idag står skulpturen i receptionen. Vi är oerhört tacksamma till hela Merlins personal. Många kändes igen från förr. En del av dem hade förlorat nära släktingar och vänner. Familjen Emdebrandt-Edlund var också på återbesök på Merlin. Kent och Olivia sköljdes bort av vågen två gånger, men klarade sig. Utsikt från uppsamlingsplatsen i jungeln. Patrik och hans mor passerade Staff House på baksidan och missade uppsamlingen. Istället hamnade de vid vägkanten. En främling rådde dem att gå vidare uppåt. I dalgången 100 m bort var allt förstört. Merlin syns i bakgrunden. Under tiden hamnade Lena på en annan kulle. Jo, det fanns ormar! Små småningom återförenades Lena med sin familj och övernattade i Staff House Vi besökte mormor i det hus som Patrik och hans mor tillbringade eftermiddagen. Husägaren Simon med hustru blev glada att få veta att Lena inte saknades längre. Tack Olov (från Poseidon) som skjutsade Patrik + mor till ett tempel. Vi skulle leta efter Lena i skymningen, istället bröt Patriks mor lårbenshalsen. Benbrottet, nya flodvågslarm, Lena försvunnen, hängbuksvin, overklighetskänsla. Munken med komm-radio fanns tydligen på riktigt, inte bara en del av mardrömmen. Enbart Alvedon som smärlindring i över 4 tim, innan en ambulans kom. Evakuering till sjukhuset i Phang Nga. Nu tackade vi personalen som slet hjätemodigt när Freivalds roade sig på teater. Fyra av läkarna är inbjudna på 2 veckors besök på sjukhuset i Lund. Åter vid Merlin. Vy mot Seagull Andaman. Stor förödelse. Militärläger där taxibilarna brukade stå. Området norr om Merlin är mycket skadat. Vid infarten till Khao Lak låg Old Siam restuarant. En skylt är allt som är kvar. Utbombade husskelett. Supermarket klarade sig. En båt alla sett på TV. Här låg marknaden vid Bang Niang. Vi åt julmat på Viking steak house. Familjen har klarat sig. Huset står kvar. Vägen mot La Flora. Här bygger man upp igen. Det gäller inte det mesta av Khao Lak. Vi for sedan till platsen där vi gifte oss 17 dec. Uppröjningen pågår, sakta. Ytterligare en båt som flutit i land i den fiskeby som utgjorde färjeläge. Ett rop på hjälp. Färjan tog oss till Kho Ko Khao. Minna och Lena känner av värmen. Lee ägde de enkla bungalows där vi gifte oss på stranden. Lees mor följde med oss. Nästan allt var förändrat. Endast havet var sig likt. Lee och hennes mor hade kört med en jeep i ilfart på en lerväg när vågen jagade. De skall bygga upp igen till hösten. Modet är stort. Här åt vi vår bröllopslunch... Merlin såg så oförstört ut vid jämförelse. Nu bodde vi högst upp. Farväl Thailand, vid Pearl Village. Vi kommer tillbaka. Theodor Bertil Merlin Brundin föddes exakt 9 mån efter ettårsdagen av tsunamin