| ||
0. Introduktion: Att göra det synliga läsligt Den här sajten är en studievägledning för läsning av Donald Preziosi, The Art of Art History, A Critical Anthology, Oxford 1998. Det är en i mitt tycke utmärkt bok med ett rikt och varierat innehåll som gör rättvisa åt stora delar av den mångfacetterade konstvetenskapliga teoribildningen. Men det är därigenom också en svår bok. Jag har försökt att i mina kommentarer ta upp och förklara några av de viktigaste frågor som behandlas innanför respektive kapitel. Efter varje sådan presentation följer tre instuderingsämnen, frågor för läsaren att reflektera över och själv ta ställning till. Bokens styrka, menar jag, ligger nämligen i hög grad i att den aktualiserar så många betydelsefulla konstvetenskapliga grundfrågor. Till kommentarerna har jag också fört en del länkar. Dessa hänvisar mestadels till kortare eller längre presentationer av enskilda personer eller konstverk. En kortare litteraturlista, för den som har behov av att gå vidare med materialet, har fogats till varje avsnitt. I de fall de aktuella texterna finns översatta till svenska har jag försökt att även ge hänvisningar till dessa. Donald Preziosi börjar i Introduktionen med att definiera konstvetenskap som ett sätt, en praktik, som organiserar vår förståelse av historien genom att konstruera ett förflutet som gör detta förflutna tillgängligt i nuet (Preziosi s 13). Man kan jämföra den uppfattningen med Erwin Panofskys diskussion i den berömda essän "Art History as a Humanistic Disciplin" om studier i konstvetenskap som ett sätt att ge oss en orienteringsförmåga i tid och rum --- således livsviktiga kunskaper enligt författaren. Preziosi understryker också att historien konstrueras för användning i nuet och således inte står fritt eller ointresserat i förhållande till det. Som grund för den konstvetenskapliga verksamheten står två epistemologiska (=kunskapsteoretiska) antaganden: 1. Konstverk ger kunskap om historien. 2. Konstverk är resultatet av historiska miljöer. Kan man ha en annan uppfattning? Fotografen Man Ray hörde till dem som menat att konsten inte har någon historia, lika lite som kärleken: Olika människor har bara älskat varandra på olika sätt. Mot det kunde man invända att kärleken visst har sin historia, att alla former av kärlek (t ex den homosexuella) inte varit tillåten i alla tider, osv. Men man skulle ändå måsta medge att vi med en studie över denna typ av 'kärlekshistoria' inte skulle komma åt den känslomässiga sidan av kärleken. Vi kommer också att se genom hela antologin att detta problem återkommer: Hur kommer vi åt konstens historiska såväl som dess unika karaktär av engångsföreteelse (både ur kreativ och receptiv synvinkel)? Hur långt leder oss den vetenskapliga förståelsen av konsten och vilka begränsningar kvarstår att överskrida för att vår förståelse av den verkligen skall vara riktig? Vidare påpekar Preziosi att den konstvetenskapliga epistemologin kommit att utgöra grunden för kulturarvsindustrin och allmänhetens konsumtion av konst, liksom för statlig kulturpolitik och nationell självförståelse. Kort sagt kan man säga att konstvetenskapens grundfrågor gäller hela det moderna projektet: Dess verksamhet utgör en av hörnstenarna i det moderna samhällets konstruktion (Preziosi s 18). Redan nu kan du börja arbeta med följande frågor: 1. I vilken mening är konstvetenskapen en vetenskap. Varför vill den vara det? 2. Har konsten en historia? 3. Varför tror du att Preziosi har valt Hans Holbein d y:s målning Ambassadörerna (bild 1) för att illustrera introduktionen till antologin? Litteratur Erwin Panofsky, "Art History as a Humanistic Disciplin", Meaning in the Visual Arts, 1995
| ||