Elias har mått dåligt de senaste dagarna, och nu börjar man se små framgaddar som kikar ut ut överkäken. Snart kanske han kan äta sin banan alldeles själv! Det kanske har varit jobbigt, men det blir nog värt det ...

Elias gång har blivit alltmer stadig, och nu springer han omkring som ett jehu här hemma. Nya favoritleksaken är en vagn med träklossar som han försöker stapla på varandra, och hans tygbok med löstagbara smådjur är himla rolig!

Små framsteg sker även i bordsskicket, där han nästan kan äta själv med sked (men helst använder händerna ändå. När han vill ha vatten så vill han att mamma eller pappa ska hålla i flaskan, men han kan egentligen själv ...

-Jonas

Förra veckan fick vi ett vackert tackkort från Anna och Petter från deras bröllopsdag, och då kände vi att det minsann var dags att göra något åt det där fotoalbumet. Så efter lång väntan så kan ni äntligen beskåda det här!

-Jonas

Stina och Niklas har bott tillsammans nu flera månader, och varit ihop mer än ett år, så då är det dags för nästa steg! Bröllopet kommer dock enligt senaste rapporterna få vänta ett par år. Det tycker vi låter lovande; då kanske Elias hinner bli tillräckligt stor för att få vara brudnäbb...

- Maria

Vi har nu samlat ihop lite bilder på Elias från de senaste månaderna. Ni kan se dem här!

-Jonas & Maria

Efter att ha varit utan i tre månader har vi äntligen fått diskmaskin igen! Förra veckan gav reparatörsfirman äntligen med sig och medgav att de inte kunde laga vår gamla, utan att vi skulle få en ny istället. I onsdags kom den, till förvillning lik den gamla men tydligen en nyare modell (vilket är bra eftersom den gamla tydligen hade visa konstruktionsfel).

Efter några dagar kan vi konstatera att det äntligen börjar se lite städat ut hemma! Att slippa den där timmen med handdisk varje dag gjorde mycket ...

-Jonas

Bara en månad efter den stora dagen finns det nu ett fotoalbum från Elias födelsedagskalas. Klicka här för att titta på bilderna! Och ett stort tack till alla som kom och åt tårta och uppvaktade Elias!

- Maria

Någon gång i mitten av augusti ringde Maria till min mobil, helt uppriven och med gråten i halsen. Medan hon varit ute och let med Elias på gräsmattan hade hon tappat bort sin vigselring! Tydligen hade den bara glidit av fingret och landat i gräset, och nu hade hon letat och letat med inte funnit den. Det var inte annat att göra än att jag fick lov att komma hem, och en minut efter att Maria visat var hon trodde att hon tappat ringen så var den återfunnen! Allt var frid och fröjd igen ...

Så gick det en vecka, och Maria åkte till en bekant på andra sidan stan för att Elias skulle få leka med hennes döttrar. Då hände det igen – Marias fingrar krympte av kylan, och ringen gled av, rakt ned i sandlådan! Hur hon än letade kunde hon inte hitta den. Kanske var det så att den inte ville bli hittad? Nu fanns det ingen hjälp att hämta, så hon fick åka hem utan ring.

Som tur var så spreds ryktet på lekplatsen om en försvunnen ssskatt, och bara några veckor senare var det nån liten hobbit som hittat den nere i sanden! Uppenbarligen var det ingen ond ring (även om den en gång snittat upp Marias öra), så den lilla hobbiten kände inget behov av att äga den själv utan berättade för sin mamma vad han hittat. Och så, ytterligare några veckor senare, har ringen sedan igår hittat hem igen! Maria har dock bestämt sig för att det kanske inte var en ond ring, men oturlig var den iallafall, och kanske lite för stor, så nu ligger den i en liten ask i väntan på att bli omstöpt.

Snipp snapp snut, så var sagan anekdoten slut!

-Jonas