Pappren är påskrivna! Vi har undvikit att kommentera vår lägenhetsförsäljning för mycket (av skrock, kanske), men nu när det hela är klappat och klart kan vi ju säga hur det gick!

Vi har levt i ett utställningshem i ett par veckor, och upplevelsen har varit lite surrealistisk. Ibland undrar man om man egentligen är hemma, eller i en Ikea-katalog. Såhär i efterhand får man väl säga att det sannolikt var värt det, men herregud vad vi har städat och fejat ...

Vår lägenhetsannons publicerades på nätet på lördag kväll för tre veckor sedan, två veckor före visning. (Den är nu borttagen, som sig bör.) Ordinarie visningar var i söndags och måndags, och vi fick väl några intresserade, men det var lite trögt med budgivningen. På onsdagen började den till slut med att en spekulant lade ett "prova-på"-bud (läs: skambud) på 800.000, alltså 95.000 lägre än utgångspriset. Efter en extra visning på onsdag kväll och ytterligare en vid torsdag lunch (förekomna av ytterligare städning!) kom dock budgivningen upp till 900 tusen på torsdag kväll efter ett par bud. Jag och Maria kände oss ändå ganska nöjda med att få begärt pris, men med ytterligare en extravisning planerad på fredagen tänkte vi att det nog inte skulle bli någon kontraktsskrivning förrän i nästa vecka, så Maria kunde lugnt åka till Södertälje med Elias som planerat.

Extravisningen var på fredag lunch, men eftersom dagis var stängt fick jag och Elias flytta oss till Noréens väg ett tag under tiden. Maria stressade iväg den långa tåg-och-bussfärden till Södertälje medan jag stannade hemma för att arbeta med lite härlig bokföring. Under kvällen ringer dock vår mäklare och berättar att det varit vild budgivning under hela fredag eftermiddag, och att den till slut stannat på 1.000.000 kr! I mäklarbranschen gäller det så klart att vara snabb med att sätta signaturer på kontrakt innan köparen får kalla fötter, så kontraktsskrivning blev det dagen efter, och Maria fick lov att jaga faxmaskin i Södertälje för att skicka upp en fullmakt.

Efter en tour av lägenheten och alla föreningens utrymmen blev så kontrakten påskrivna idag, men inte förrän priset gått upp ytterligare 15.000 på morgonen. De som kommit tvåa i budgivningen kunde tydligen inte riktigt släppa lägenheten utan strid, men blev överbjudna igen av en 25-årig sjuksköterska från Gotland.

Så i slutändan måste vi givetvis säga att allt vårt renoverings- och stylingjobb betalt sig. Hur kan man säga annat, när vi sålt tvåan med en vinst på nästan 300.000, efter mäklararvode?

Så, nu finns det ingen återvändo – på måndag går vi och tittar på bilar!

-Jonas

Vid tvåtiden på natten den 17 juli fick A-B ett mobilsamtal från Petter, som berättade att han och Anna just hade åkt in till Karolinska. Under den föregående kvällen hade Anna börjat få förvärkar (mitt i den delikata middag de intog för att fira sin första bröllopsdag för övrigt), så helt oväntat var det ju inte. A-B sov inte mer den natten... och vid halv sex kom Maria och Elias upp och höll henne sällskap i den nervösa väntan (jo, vi var ju uppe på Norrybyskär). Jonas och Kim sov däremot som stockar som vanligt! Det dröjde dock till klockan 10.55 innan lilla Edit Gabrielson, ca 3,5 kilo tung, valde att titta ut i världen. Allt gick bra och efter två dygn på sjuhuset fick familjen åka hem igen. Nedan ser ni våra första bilder på det lilla underverket!

- Maria

.

Två månader av renovering börjar lida mot sitt slut, och nu hoppas vi kunna göra lite åt denna hemsida. Vi börjar med att lägga upp några bilder och filmer, så försöker vi fylla på bakåt efter hand.

-Jonas & Maria