Idag var det julavslutning på Spiran, Vindhemskyrkans öppna förskola. Eftersom Maria åkt till Enköping för att förbereda sig inför kommande jobbtermin så tog jag med Elias dit. Tyvärr insåg jag inte att avslutning innebar familjegudstjänst, så när det var dags för den så hade Elias inte fått något mellanmål, utan började bli lite hungrig. Efter tjugo minuter av sjungande och prat började han ledsna (med all rätt, för det var minst lika mycket kvar), och när vi skulle sitta i halvcirkel runt julkrubban ville han iväg.

Jag tänkte att det blir väl mindre skrik om jag ger mig, så han rultade iväg, bakom altaret. När jag vinkade efter honom kom han tillbaka, men stannade på behörigt avstånd – han ville ju att jag skulle jaga honom! Iväg en gång till, runt och under altaret, och bakvägen fram till krubban och prästen som stod där ... Nu ville han förbi, och då tycker han det är lite kul att tränga sig mellan saker för tillfället. Men vad stod där om inte ett två meter högt (men ganska nätt) kors! Elias tog emot sig mot det, men det föl direkt som en fura! Prästen hoppade till, och jag rusade fram för att skopa upp min lille rebell! Puh, ingen skada skedd ...

Sedan blev det ingen mer gudstjänst för Elias.

-Jonas