http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog http://blogs.law.harvard.edu/tech/rss fredlinden@comcast.net Wed, 11 Oct 2006 07:58:20 -0400 Wed, 11 Oct 2006 07:58:36 -0400 iBlog 1.4.6 Fred Linden Freds svenska blog Lite av varje från norra Kalifornien. Fred Linden fredlinden@comcast.net Freds svenska blog http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1845314131/E1568446436/index.html Hej igen kära läsare,

Jag tror inte jag har många läsare kvar efter att inte ha skrivit på ett halvår. Men mycket har ändrats, och nu vill folk se mitt nyaste klipp:



Skall göra om den röda färgen så den inte ser så rosa ut. Idén är att håret är rött, vitt och blått, som den amerikanska flaggan. Anledningen? Jag fick till slut mitt amerikanska medborgarskap förra veckan, efter bara 24 år i landet.

För att sväras in gick jag klockan nio en vardagsmorgon till en stor sal uppe på Nob Hill i San Francisco, med 1.405 andra, från 97 olika länder. Största gruppen kom från Kina, men det var en hel del från Mexico, Filippinerna, Taiwan och Centralamerika också. Jag verkade vara den enda finländaren, men det fanns en svensk, en dansk och en norrman också. De flesta kom i vardagskläder, vilket var förståeligt eftersom de säkert gick till jobbet efteråt, men jag tog på kostym och slips. En hel del var ganska långtråkigt: talen var av byråkrater i immigrantverket. Men när vi sjöng Star-Spangled Banner och sedan svor att vi avsäger oss trohet till främmande prinsar och potentater var det rörande. Om jag bara blivit klar med min lilla kurs i att sjunga i ton först...

Något jag märkt under processen att bli naturaliserad är att de flesta som jobbar för immigrantverket (US Citizenship and Immigration Service, som hör till Department of Homeland Security) själva är immigranter. Åtminstone talar väldigt många engelska med brytning: hon som tog fingeravtrycken, han som intervjuade mej, hon som satt i reception, osv. Jag undrar om det finns andra länder där invandringen sköts av invandrare i lika hög grad.

Det fanns en TV-kamera i rummet också. Den kom förstås rakt fram till en av kanske fem kvinnor som var klädda i slöjor. Har svårt att tro att avsikten var annan än att bevisa något. Kanske att det finns muslimer som fortfarande vill bli medborgare här. Eller att vi var en brokig skara. Vad vet jag.

För första gången sedan jag var sju år har jag medborgarskap i landet jag bor i. För första gången i livet är jag medborgare i ett land där jag kan det dominerande språket. Allt jag väntade mej var att få rösta. Istället fick jag ett hem. Inte dåligt. ]]> Sat, 19 Feb 2005 16:55:53 -0500 http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1845314131/E1568446436/index.html http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1845314131/E1286614984/index.html Numera kan jag inte få nog av irakiska bloggar - bloggar skrivna av irakier i Irak. De lugnar och tröstar i vår oförståeliga värld. Konstigt nog - eller kanske bara ovant nog, efter ett helt liv av tidningar och TV-nyheter - så gör de bättre ifrån sej på att måla en trovärdig bild av hur det står till i Irak. Det är väl naturligt, eftersom de som skriver är därifrån, skriver därifrån och bor där. I jämförelse låter nyhetsmedierna som jag läser, ser och hör (allt från kanadensiska radionyheter till Fox News, AlBawaba.com och Asia Times) som benrangel utan kropp: tomt skaller. Bloggarna ger perspektiv men får en närmare händelserna på samma gång.

Kanske jag bara är betryggad av att livet går vidare, trots hur hemska bilderna ser ut och lidandet jag vet ligger bakom siffrorna. Men det skiner också en mänsklig optimism, en djup tilltro till framtiden och - något man inte skulle vänta sej - en hel massa förnuft angående nuläget. Läs till exempel 'A Star from Mosul ', en blog skriven av en tonårig flicka. Hon visar också en del bilder. Mest är det vardag och familj det handlar om. Det är svårt att läsa hur normalt hon skriver om att en bomb exploderade nära hennes släktingars hus.

Men mina favoriter är förstås de politiska bloggarna. 'Healing Iraq ', 'The Mesopotamian ', 'Iraq at a Glance ', 'Iraq the Model ', Iraq & Iraqis ', 'Hammorabi' . Det som händer i Irak idag är avgjörande för världens framtid. Folk som tror annat är blinda för krafterna bakom skeden. Att tro att det "bara" är Irak som står på spel är oerhört naivt. Läs de här bloggarna i några veckor och säg sedan att den USA-ledda koalitionen bör överlämna de som skrivit, deras familjer, deras grannar och medarbetare till dem som spränger upp barn, kidnappar läkare, mördar professorer, halshugger lastbilsförare, skymfar heliga byggnader, och bara i största allmänhet terroriserar landets hederliga befolkning.

Vilket för mej till frågan, varför är Sverige så fegt? Varför står inte svenskarna upp och säger att de fått nog, och banne mej, nu mobiliserar vi till stöd för Iraks rättfärdiga folk och skickar trupper dit? Sverige, som ger sej ut för att vara så moraliskt och upprätt. Dags att sätta exempel! Nej, jag vet varför Sverige håller svansen mellan benen och gnäller på husse. Det är viktigare att peka fingret än att rulla upp ärmarna och göra något åt älendet som kallas terrorism. Och säg inte att Irak inte är del av kampen mot terroristerna! Det började kanske inte så när Bush invaderade, men det är så idag. Glöm igår. ]]> Sat, 25 Sep 2004 01:52:19 -0400 http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1845314131/E1286614984/index.html http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1790083520/E1675899660/index.html För några dagar sedan förklarade FNs Kofi Annan att invasionen av Iraq var illegal. Åtminstone en bloggare i Irak (Iraq the Model) tycker det var dumt och publicerade en artikel av en amerikansk diplomat angående ämnet. Problemet är att nu kan Saddam Husseins försvarsadvokater säga att eftersom invasionen var illegal så är Hussein fortfarande landets lagliga härskare. I teorin skulle han alltså kunna friges, återupprättas och sedan kräva ersättning av USA, Storbrittanien och Norge. Lyckligtvis är Annan inte en världsdomstol på en person. Dock kan - kommer - hans uttalande att användas i propagandasyften av de värsta människorna som rört sej på planeten i det här milleniet. Och det visar hur otänksamma en del människor är. ]]> Fri, 24 Sep 2004 03:50:15 -0400 http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1790083520/E1675899660/index.html http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1763169819/E81374553/index.html En dag körde vi till vägens ända, nere vid La Perouse Bay, och vandrade ut över ett stort lavafält: se mitt inlägg från den femte september nedan. Men nu har jag bilderna från filmkameran. Terrängen var som synes hemsk att vandra över, och jag önskade att jag var barn och kunde leka kurragömma.



Kusten på La Perouse Bays västra sida såg karg ut. Vågorna sköljde in i småvikarna, så när man snorklade fick man verkligen se upp så att inte svallet förde en rakt upp mot de vassa lavaklipporna. Blodbad var inte vad vi var ute efter. Men fisklivet undertill var värt mödan.



Här är vi nedanför Iao Needle'. Bergen bakom och runt oss är West Maui Mountains, som når upp till 1.764m.ö.h:



En natt körde vi upp till toppen av vulkanen Haleakala (3.055m.ö.h.) för att se på soluppgången. Molnen kom upp från sidan av berget kanske en minute före solen gick upp. Men sedan vandrade vi ner i kratern, som är ungefär 1.000m djup, på en stig som heter Sliding Sands. Tyvärr måste man vandra tillbaka upp, så det blev inte av att gå ända ner. Nästa gång bokar vi plats i en av stugorna i kratern och gör en längre vandring. Underbart landskap. Där vi gick var det långt ifrån grönt - mera liknade det en ordentligt torr öken, även om det regnar en hel del där uppe.



Sliding Sands-stigen i kratern:


Ett till foto innifrån Haleakala:

]]> Mon, 20 Sep 2004 02:23:01 -0400 http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1763169819/E81374553/index.html http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1790083520/E348430043/index.html Har skrivit en del debattinlägg på en svensk sajt, sourze.se:
Irakiska bloggar
Hälften av alla amerikaner är inte idioter
Från den vänstra kusten
Läs och kommentera. ]]> Fri, 17 Sep 2004 04:43:16 -0400 http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1790083520/E348430043/index.html http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1763169819/E802030195/index.html Här kommer de första bilderna. Börjar med vägen till Hana: 50 miles (80km) från närmaste ort, Pa'ia, på en väg som inte slutar slingra ett ögonblick. Någon har räknat till 500 svängar, men det är lite svårt att förstå hur man kan räkna dem när det alltid svänger. Dessutom är vägen smal, och ofta bara en bil bred, speciellt över broarna. Och det finns gott om broar: hur skulle man annars kunna ha vattenfall överallt? Problemet är förstås att man måste stanna och utforska titt som tätt.




The Blue Pool, några kilometer på skogsväg från vägen till Hana, med min egen wahini under vattenfallet. Några steg bakom mej där jag tog bilden slog stora havsvågor mot klippor och stenar.



Kanske fem, sex kilometer söder om Hana, på östra sidan ('vind-sidan') ön: papaya, ananas, kokosnötsmjölk. Susan tog sin smoothie med banan - ett bra val. Dyra var de: $5 för en liten kopp på kanske en kvartliter. Tjejen som jobbar där (jo, hon står där i skuggan, bortvänd) bor tvärs över vägen i ett litet skjul, nästan helt utan grannar. Hon tjänar $10 per timme, härstammar från Hana-trakten, men tänker flytta till Seattle-trakten för att vara närmare sin familj.




Vägen från Hana till Kula - ganska öde efter Seven Sacred Pools, som inte alls är värst heliga. Däremot verkade vägen helt helig. Jag drömmer om sådana här vägar. Synd bara att den sidan ön är väldigt blåsig, även om det är vinden som håller folk borta.
]]> Fri, 17 Sep 2004 04:33:14 -0400 http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1763169819/E802030195/index.html http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1763169819/E769740516/index.html Vi har nu varit 24 timmar på ön Maui, i ögruppen Hawaii. Första gången på just den här ön - och inte är den dålig: röstas ofta till världens vackraste ö i resetidningar, fast mest då amerikanska resetidningar förstås. Ändå: massor med olika sandstrånder (svart sand, röd sand, lång, bred, palmbeströdd, obefolkad, osv), en stor vulkan (Haleakala, någonstans över 3.000m.ö.h.), lavafält, rörsockerfält, vattenfall, djunglar (ja, halvdjunglar), golfbanor, söta små städer (Hana, Lahaina), vattenfall, korallrev, småöar, slingrande vägar, färgranna blomster, vattenfall... Åtminstone lär det vara så. Hittills har vi sett den lilla flygplatsen, flera stora shoppingcenter, snabbköp, snabbmat, höga priser, och en rad semesterlägenhetshus längs stranden (däribland det vi bor i, Sugarbeach Resort i Kihei). Ja, och sockerrörsfält och golfbanor. Lyxhotell har jag sett infarter till, men själva hotellen ligger bortom palmer och gräsmattor.

Men det är inte tokigt här. Civilisation har sina fördelar: man mår inte dåligt av maten. Och vi bor på marknivå precis vid havet: kanske 20 steg till vågorna. Den här bilden tog jag från dörren: I fjärran (cirka 20km) syns ön Kaho'olawe



I morse körde vi ner till La Perouse Bay, slutet på vägen (sydöstra sidan av Maui är obefolkad och helt öde). Vi vandrade - klättrade är riktigare, även om det fanns antydningar till stig här och var - ut över lavafälten till en serie småvikar som vätter mot bukten. Ett märkligt landskap: nästan helt utan växtlighet, skarpa klippor i råa former - som om lavan stelnade mitt i luften, villket den väl också gjorde. Iallafall har den skarpa kanter och en yta värre än sandpapper, så man vill verkligen inte falla. Utbrottet hände visst år 1790, ganska långt nedanför Haleakala-kratern; lavafältet täcker flera kvadratkilometer. I en av de där småvikarna satte vi på snorklar och fenor och simmade ut mellan lavaklipporna. Såg en hel del fisk: min favorit är en som heter humuhumunukunukuapua'a, mest för namnets skull. Korall var det mindre med här: kanske det inte hunnit växa till sej sedan 1790. Att ta sej in blev mera spännande än väntat: dyningarna skjöt oss ibland rakt mot sandpappersklipporna så att vi måste simma av full kraft.

Och nu på eftermiddagen har jag snorklat ut här framför vår lägenhet till en del korallformeringar som man aldrig skulle ana ligger där under vattnet. Inget spektakulärt, men jag såg en stor sköldpadda (Hawksbill turtle) och en fisk som heter Puffer fish, plus en hel del smärre fiskar. ]]> Sun, 05 Sep 2004 20:57:43 -0400 http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1763169819/E769740516/index.html http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1790083520/E1032973472/index.html En liten historia som blivit mycket uppmärksammad: 14.000 påsar godis distribuerade av ett företag i Miami har återkallats efter att de funnits inneha små leksaker som visar ett gulligt litet flygplan som flyger in i ett av två torn, givetvis World Trade Center. Godisföretaget såg aldrig vad som paketerades med deras godis, de bara köpte plastleksaker. Importören tog in föremålen som en liten del av en hel container med liknande saker. Ännu verkar det inte ens klart från vilket land de kom. Men någonstans finns det en fabriksägare som vet precis vad han eller hon gjorde.
]]> Mon, 30 Aug 2004 01:44:43 -0400 http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1790083520/E1032973472/index.html http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1790083520/E1123852497/index.html Min brorsdotter,

som är världens snällaste och sötaste person, pluggar på Stockholms Universitet och skall i höst gå på seminarium i ämnet kriminalitetens orsaker. Jag har förstås saker att säga. Alltid. Alla ämnen. Hur kan det vara så svårt att inte ha en opinion och inte generöst dela med sej till sina medmänniskor, oavsett om de vill höra eller inte? Men å andra sidan, vad skulle vi göra utan opinioner? Hela bloggosfären skulle kollapsa! Så här får ni mina tankar om ett ämne jag verkligen inte kan mer om än alla andra som blivit vapenrånade.

Kriminaliteten, har den ens orsaker? Nej, allvarligt: jag har länge tyckt att den intressantare frågan är varför folk inte begår brott. Hur kommer det sej att vi inte är själviska i stora samhällen (ja, inte de flesta av oss)? Alla andra djurarter är helt själviska eller till och med fientliga mot icke-besläktade medlemmar av deras egen art (eller kanske ibland mot bara dem som inte blivit accepterade in i deras grupp). Tämjda djur är förstås annorlunda. Lyckligtvis studeras ämnet från den sidan mera nu än förr.

Ett annat problem med att granska kriminalitetens orsaker är att (som vanligt) själva frågeställningen leder till ett visst perspektiv. Vad kan man hitta som svar annat än personens bakgrund och omgivning, vare sej i gener eller samhälle? Och om ämnet är sociologi eller liknande så blir svaret förstås inte generna, så samhället klandras. Klandras familjen så leder det ju ändå vidare till samhället i helhet - individen ses som fördärvad av gruppen. Och om samhället klandras så frias ju individen från personligt ansvar, åtminstone i viss mån, åtminstone i teorin. Men teorin betyder mycket, inte bara i domstolarna utan också i folks inställningar till brottslighet.

Ändå måste ju det sociologiska sammanhanget i kriminalitet studeras, för det har ju onekligen inverkan. New York Citys framgångar i att bekämpa brottslighet under 90-talet är ju bevis på det: de kriminella flyttade inte plötsligt därifrån. Jo, en del, till fängelser, men inte tillräckligt många för att förklara fenomenet. Och folks barndomar ändrades inte heller plötsligt, även om en ny generation 20-åriga (alltså högkriminella) män växte upp: sten- och betong-djungeln stod kvar under gråa moln, och materialismen frodades som aldrig förr. Jag kommer ihåg stan från 70- och 80-talen: gatorna var lite skämmande på nätterna, minst sagt. Visst finns det delar av stan som fortfarande inte är så säkra dygnet runt, men mest är stan numera som en stor, livlig och enligt New Yorks mått vänlig by. Gatorna är säkrare än i London eller Paris, till exempel, fast inte så säkra som i Tokyo. ]]> Fri, 27 Aug 2004 16:16:59 -0400 http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1790083520/E1123852497/index.html http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1845314131/E980909972/index.html En björn hittades nyligen medvetslös på en gräsmatta i Washington State. Orsaken låg runtom: tre dussin tomma burkar Rainer öl (ett märke som många människor där uppe av någon anledning föredrar). Stulna från campare. När björnen kom tillbaka till medvetande försökte folk jaga bort den från området, men den ville visst inte, så till slut fångade de in nallen i en fälla - med två öppna burkar Rainer som bete.

Varje morgon när jag sätter på radion och hör reklam eller vanligt prat så känner jag mej lättad, snart tre år senare, för att alla normala program och all pinsam reklam inte har ställts in på grund av att det hänt något nytt katastrofalt och oväntat i still med den 11e september. Ju mindre nyheterna är, desto bättre.

I den andan vill jag presentera en nyhet från mitt liv: i går gick jag till lunch i en riktning jag inte brukar gå, och fick då se det här:



Liknande pilar har funnits på många håll i stan i åtminstone 10 år, alla med olika ord, men jag hade aldrig sett den här. ]]> Thu, 19 Aug 2004 03:05:37 -0400 http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1845314131/E980909972/index.html http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1845314131/E418671384/index.html I går kväll var jag med Susan på en fest för en kollega, hemma hos en annan av hennes kollegor uppe i högsta våningen i ett höghus på toppen av Russian Hill, en av San Franciscos centralaste kullar. Fin utsikt i 360 grader: Här syns lite av finansdistriktet uppe till vänster, i mitten Chinatown, till höger Nob Hill, och bostadskvarter uppe på Russian Hill i förgrunden. Åt andra hållet såg man Golden Gate-sundet, men bilderna blev inte så bra.

]]> Mon, 16 Aug 2004 22:06:23 -0400 http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1845314131/E418671384/index.html http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1790083520/E318428796/index.html Läste en artikel 'Vårt behov av att älska USA ' av Lars Nilsson om hur svenskar tycker om USA mer en de medger, och varför. USA står för mer än en de flesta länder: det är en idé (en uppfattning som är ganska självklar för amerikanare). Idén handlar om "förhoppningar, frihet, självständighet och... möjligheterna att lyckas." Jag håller helt med honom.

Folk har starkare känslor när det gäller USA än något annat land - både för och mot. På många sätt är det likadant i hela världen: det är inte fattigdom precis som driver så många tyskar, saudiaraber eller japaner till att hata USA, och vad har USA gjort mot Sverige, Brasilien eller Sydafrika som är så hemskt? Jag tror det har mer att gjöra med en känsla av besvikelse för att USA inte levt upp till idealen i allt det gör, plus enkel avundsjuka och en kännsla av maktlöshet (som inte har endast med USA att göra). Avundsjukan liknar den i 'andrastäder' (Göteborg, Chicago, Manchester, Lyon), vilka ofta jämför sej högst känsloladdat med sina alpha-städer (som Stockholm, NYC, London, Paris). Eller känslorna barn har mot sina föräldrar - USA som världspappa.

Se till exempel på Irak efter invasionen: efter några veckor började irakier klaga inte bara på sina nya problem och de som blivit värre, utan också på att USA inte fixat deras gamla probem. Och man hör fortfarande klagomål i Irak om hur USA av alla länder borde vara mäktigt nog att fixa elektriciteten/säkerheten/vattenförsörjningen/vägarna, oavsett motståndet. Fast på det stora hela verkar nog irakier ha blivit mycket mera realistiska, och snabbt.

Och vad tror folk är alternativet till USAs makt? Ett FN-paradis? Jag gillar inte Bush, men att tro att Jacques Chirac, Vladimir Putin, Hu Jintao inte är de verkliga världspolitiska alternativen (bortsett från Kerry alltså) är att ha huvudet i sanden. Tyvärr borde man nog lägga till kalifen Usama eller hans efterföljare: Al Qaeda kanske inte har en armé eller ett kalifat idag, men de har tålamod. Ingen här skulle anklaga mej för att ha blivit amerika-nationalistisk, men på det stora hela står jag på USAs sida i världen.

Kanske jag blandat kultur och världspolitik lite väl mycket. Min syster, som bor i Schweiz, sade en gång för fem-sex år sedan att Sverige har blivit väldigt amerikankt. Min första reaktion var att det inte alls är så: se bara på de röda små stugorna - och under ytan av McDonalds och raggarbilar och David Letterman på TV så är ändå andan och kulturen helt annorlunda. Men så frågade jag min 13-åriga gudson Charlie, som har besökt sin svenska pappa i Stockholm två gånger, båda sedan han fyllde åtta, och han var helt klar på att det inte finns så stora skillnader. Vilket han tyckte var sorgligt. Sverige var 100% o-exotiskt. ]]> Sat, 07 Aug 2004 18:25:49 -0400 http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1790083520/E318428796/index.html http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1845314131/E274802907/index.html Här har det varit en ovanligt sval sommar - mest runt 22-24 grader C. Vanligtvis i San Rafael har vi runt 27-30 grader hela sommarn, utom några enstaka svala eller heta perioder som kanske varar tre fyra dagar. Trettio grader här är skönt, så länge man inte behöver anstränga sej, eftersom den torra luften gör att man aldrig sitter och svettas och lider. Inget av det här gäller dock i San Francisco, som har helt andra klimat, alla avsevärt svalare än vårt i San Rafael. Stan ligger ca. 20km söderut, men på sommardagarna är det normalt molnigt där medan temperaturen ligger kanske 10-15 grader C under vår, åtminstone ute vid stillahavskusten.

Det skulle inte kännas så hårt om det inte vore fråga om Kalifornien. För det första har ju staten ett rykte att leva upp till. Det är inte fråga om södra Kalifornien (som också lär ha en sval sommar i år), men de flesta som inte varit här har för sej att vi har mer eller mindre samma klimat som LA. Dessutom känns det lite som vi har rätt till sol och värme på sommaren. De flesta flyttade ju hit för vädrets skull. Och vi betalar ju ganska ordentligt. Vintrarna är våta och ruskiga. Jag har sett hinkar på vår gård fyllas av regn på 24 timmar (inte från stuprören, utan direkt från molnen). Och priserna här är högre än på de flesta håll, åtminstone jämfört med resten av USA. Egnahem, bilförsäkring, parkeringsböter och mjölken i affären kostar mer än annorstädes, ofta mycket mer. (Läs min jämförelse med Florida från i vintras.) Och om allt det inte vore nog så börjar Kalifornien bli ganska så trångt. Det finns land kvar som inte är bebyggt eller annars upptaget - uppe i nordöstra hörnet. Mycket beror det på dålig planering, eller snarare på att planen var att delstaten skulle ha en befolkning på ca. 15 miljoner, inte 37 som idag. Lägg sedan till att vi har oproportionerligt med naturkatastrofer: inte bara jordbävningar, utan också vinterstormar (med landskred, kusterosion, översvämningar, fällda skogar), torka, skadeinsekter på stor skala och vildbränder i förorterna. Så mycket som vi står ut med och riskerar genom att bo här så borde vi åtminstone få en varm sommar. Vi förtjänar den. ]]> Thu, 05 Aug 2004 02:00:22 -0400 http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1845314131/E274802907/index.html http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1845314131/E1379632100/index.html Var i söndags med Charlie till San Francisco för att se dokumentärfilmen 'Metallica: Some Kind of Monster.' Inte vad jag skulle ha valt, men filmen var bra gjord, och åtminstone en av bandmedlemmarna hade ett huvud på skuldrorna. Vi kom in till stan för tidigt, och medan vi väntade gick vi uppför Filbert Steps, en 'gata' som består av trappor upp till Telegraph Hill - kanske 100-120 meter upp. Folk bor där utan tillgång till bil eller annan transport: allt måste bäras på trappan. På 70-talet anlade en eccentrisk kvinna en trädgård med mer eller mindre exotiska växter på den branta sluttningen, så det kommer numera folk från hela världen för att se något av det mest genuint pittoreska man kan hitta i landet. Dessutom har folk släppt lös papegojor, som över decennierna har överlevt och förökat sej. Vi såg en högljudd flock på kanske 40 fåglar flyga förbi ett par gånger.

Mest fäste jag mej vid en fuchsia som var stor som ett litet träd. Hemma i min trädgård kämpar jag med att hålla min lilla krukväxt vid livet. Blomma vill den inte.

. ]]> Thu, 05 Aug 2004 01:58:47 -0400 http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C1845314131/E1379632100/index.html http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C2128089281/E289771123/index.html Såg en hel del filmer i flygplanen. Två tränger sej på i minnet. The Shawshank Redemption (1994) handlar om två långtidsfångar i ett brutalt fängelse i nordöstra USA på 40-, 50- och 60-talen. Bra gjord, och både Morgan Freeman och Tim Robbins var inlevande i sina roller. Och 50 First Dates (2004) handlar om en man (Ben Stiller) som förälskar sej i en kvinna (Drew Barrymore) som förlorar minnet varje natt, så att han måste få henne att falla för honom på nytt varje dag. Mera bevis på att ag har blivit ganska så amerikansk: jag vet inte vem som regisserade någondera filmen, men jag kände väl till alla ledande skådespelare. Men mest undrar jag varifrån alla filmer om minnesförlust kommit från? För fem-sex år sedan handlade alla filmer jag såg om att hitta sin stora passion i livet, den personliga meningen med att man finns till. På senare år har jag sett en hel del om minnesförlust, börjande med Memento, och sedan sånt som Iris och Endless Summer of the Spotless Mind. Kanske det ligger i tiden, kanske det är jag. ]]> Fri, 30 Jul 2004 02:55:50 -0400 http://homepage.mac.com/fredsterx/iblog/C2128089281/E289771123/index.html