Bo Grönlund, Kunstakademiets Arkitektskole, Köpenhamn, 29.5.99

FRAMTIDENS NÄRVARO - ÖVERSIKTSPLANEN OCH INTERNETTET

Med föreläsningstiteln, som prof. Vibeke Dalgas föreslog, undrade jag först, vad Internettet och Tor Nørretranders har med översiktsplanering och GIS att göra. Men kanske kan det vid närmare eftertanke komma intressanta synpunkter ur den kombinationen.

Inlägget är disponerat som fölger: Efter en kort inledning fortsätter jag med en sammanfattning av Nørretranders samt en uppdatering baserad på nätkultur-tidsskriften Wired från San Francisco i USA (följd sedan 1994). Frågan om vart utvecklingen är på väg kopplas sedan ihop med en diskussion om det urbana - stadsmässigheten i staden - som är en försummad aspekt i stadsplaneringen. Till sist rundar jag av med något om översiktsplaneringens dilemman, GIS och förhållandet mellan rutin och innovation i ÖP. Framställningen om Nørretranders och Wired är dels ett försök på att referera huvudpunkter i texterna, dels ett försök på att tillfoga ytterligare upplysningar och egna kommentarer. Texten är supplerad med en del ytterligare material i perioden 14.4. - 29.5.99

Innehållsöversikt:

1. Introduktionsfråga och inledande kommentarer: Ny teknologi för ÖP / förnyad ÖP för nytt samhälle och stadsliv

2. Tor Nørretranders platslösa elektroniska värld: 'Stedet som ikke er' (1997) och 11 Mbps till alla.

3. Tidskriften Wired's uppdatering om informationssamhället:

'The next net', 'The long boom', 'The new rules of the new economy' och 'The new biology of machines'.

4. Urbanitet - en aspekt som saknas i översiktsplaneringen - om man tar den med hur kan den behandlas i GIS?

5. Översiktsplaneringens dilemman, GIS och förhållandet mellan rutin och innovation

Litteratur

Datortillgången ökas snabbt inte minst i Skandinavien, och det gäller också i hemmen. Figuren är från en engelsk datatidsskrift, som skriver: 'March of the computers. Which are the most computer-friendly countries in Europe? You'll he surprised...If computer literacy is any indication of a forward-looking society - and we'd like to think it is -then the UK gets a mixed report card. Figures from ESIS show that UK businesses have invested heavily in computers giving us the biggest penetration of computers into the work population of any European country - 37 computers to evry 100 people. But homes are sadly lacking, with only ten machines to every 100 people. Despite this, our overall enthusiasm for computing and its benefits puts us third behind Luxembourg and Denmark in the race to build a 21st~centurv information society. Figures shown are for number of computers per 100 inhabitants; dark gray for home, light gray for business. Luxembourg figure from 1997 (which means they'll have bought even more now - somebody stop them!). Macformat May 1999- Issue 76.

1. Introduktionsfråga och inledande kommentarer: Ny teknologi för ÖP / förnyad ÖP för nytt samhälle och stadsliv

På den ena sidan kan de nya data- och nätverksteknologierna hjälpa till i arbetet med översiktsplaneringen - eller kommunplaneringen som det heter i Danmark. Vi har fått kraftfull datateknologi, Internet, GIS-programvara, etc., något som kan underlätta och tydliggöra planarbetet. Genom nätet kan vi också i elektronisk form offentliggöra och debattera planeringen. Så småningom kanske man inte ens trycker planerna på vanligt sätt - med undantag för några få biblioteksexemplar till den historiska forskningen. Genom att lägga ut materialet på nätet kan det också bli tal om en mer flexibel planering, där man kan tillfoga delar efter hand på ett annat sätt, än när man skall avrapportera i tryckt form med intervaller. Förbättrade elektroniska verktyg att hantera de vanliga planeringsrutinerna med är en tillgång, som vi måste ta vara på, utnyttja och utveckla. Det är jag övertygad om.

På den andra sidan - och det är på sikt viktigare - påverkar den nya teknologin själva vårt samhälle. Den reser därmed nya problemställningar som översiktsplaneringen måste ta fatt på: nya typer av problem, nya typer av frågor, som kräver nya typer av data och nya typer

av planering. Detta ger sig nog inte av sig självt utan vidare. Det är därför denna andra samhällsmässiga sida av den nya teknologin, som är mest intressant och väsentlig för planeringen.

IT, GIS och andra aktuella honnörsord, som t.ex. 'hållbar utveckling' har inget självklart innehåll i sig och speciellt inte om det samtidigt handlar om betydliga samhällsförändringar.

Innan jag går vidare till Nørretranders kan det därför vara på sin plats med några få generella kommentarer om den nya teknologin i ett samhällsperspektiv. På sitt sätt är den inte så ny.

Det började så smått med telegrafen 1847, och sedan har det gått slag i slag med telefon, radio, TV, osv. Det som händer nu, är dels att utvecklingen går så mycket fortare, dels att alla de elektroniska teknologierna håller på att smälta samman. Diagrammet - från början av 1990-talet - över den teletekniska historiska utvecklingen, betonar en kraftigt växande differentiering mellan olika kommunikationsformer, men är delvis missvisande. Tendensen är, att alltihop blir flexibla paket av informationsbitar i form nollor och ettor. Diagrammet underskattar också kraftigt Internettets betydelse. Ordet är inte ens med - det står bara 'paketförmedlat datanät'.

Samtidigt är det värt att tänka över, att för 100 år sedan levde den svenska stadsbefolkningen en stor del av sitt liv på olika sätt i det offentliga rummet. Idag lever vi troligen mera i massmedierna och de elektroniska medierna än i stadens offentliga rum. I Sverige 1990 - för snart 10 år sedan - använde befolkningen enligt Sveriges Radios undersökningar i genomsnitt nästan 6 timmar om dagen på massmedier. Siffran är nog inte mindre idag - på grund av de många flera TV-kanalerna och Internet dessutom. Med 8 timmars sömn, 7 timmars arbetsdag, och 6 timmars massmedier blir det bara 3 timmar över till annat - och nästan ingen tid kvar vare sig till att använda grönområden eller till att gå på stan. Det är således en del av den samhälleliga problemställningen, att den nya teknologin, som får en högre och högre kapacitet, konkurrerar mera och mera om vår tidsanvändning - och vi har bara 24 timmar i dygnet.

2. Tor Nørretranders platslösa elektroniska värld:

'Stedet som ikke er' (1997) och 11 Mbps till alla.

Ur Nørretranders bok 'Stedet som ikke er' (1997) vill jag ta upp 7 punkter - i samma ordning som kapitlen uppträder i boken. Boken innehåller mycket gott om Internettets historiska och teknologiska bakgrund utöver det jag kommer in på här - den har 10 kapitel mera - hela boken rekommenderas!

a. Nätverk och nätverkslogik (kap. 3 'Netværket')

Det bästa sättet att koppla ihop saker och ting, som både natur och människor kan nå fram till är distribuerade nätverk. Det är nätverk med kopplingar åt flera olika håll, så kommunikationen kan följa olika vägar för att nå fram mellan två punkter.

Figuren visar hur ett distribuerat nätverk ser ut. Tidigare har vi varit vana vid att tänka i centraliserade nätverk eller nätverk med en viss decentralisering med hierarkiskt underordnade knutpunkter.

Distribuerade nätverk är samtidigt de mest robusta och de mest ekonomiska, när varje nod eller led (knutpunkt) i nätet har kopplingar till mellan 6 och 8 andra noder. Detta är det optimala nätverket.

Man kan som stadsplanerare tänka på, att det motsvarar ett förmodernt gatunät i en traditionell europeisk stad, om man betraktar varje gata som en nod. I dessa städer har gatorna ofta i genomsnitt 6-8 gatukorsningar (några få gator har flera korsningar, de flesta färre). Alltså: den traditionella västerländska staden är redan sedan länge ett distribuerat nätverk.

Nu får vi den distribuerade staden i elektronisk form via Internettet, varemot 1900-talets stad har förlorat sin distribuerade struktur för i stället att bli fraktal (d.v.s. uppbyggd som ett 'träd'). Det är en annan historia, som jag kommer tillbaka till.

Distribuerade närverk har ytterligare intressanta egenskaper, som Nørretranders inte skriver om, bl.a. är de kontra-intuitiva. Nätverkslogik är inte som vardagslogik. Vår vardagslogik är i betydlig grad präglad av enkelt linjärt tänkande. Men distribuerade närverk kan t.ex. bli kortare istället för längre, när man adderar nya noder. Detta har bl.a. påpekats av Kevin Kelly, chefredaktör på Wired ('Out of Control - The New Biology of Machines', 1994)

b) Internettet (kap. 9 'Åndens hjælpemortor')

Vi går härefter vidare till kapitlet om Internettet som tankeverksamhetens extra motor. Här beskriver Nørretranders organiska varelsers och tekniska mediers utveckling med hänsyn till minneskapacitet och hastigheten som minnet kan överblickas med.

Både minneskapaciteten och hastigheten på nätet närmar sig efter hand den kapacitet och hastighet som våra egna hjärnor har. Internettet sett som helhet, som global organism, börjar snart att bli lika klok som en människa. Det är ungefär där vi är teknologiskt sett. År 1997 var den totala minneskapaciteten på Internettet 60 Tb (Terabit). Internettets utvecklas snabbt, så den är större nu 2 år senare.

Men bandbredden (hastigheten) var 1997 förhållandevis betydligt mindre, mellan 1 och 10 Gigabit (Gb) per sekund - en skillnad med en faktor 10.000 . Hastigheten på nätet är således rätt liten jämfört med minnet som det rymmer. (Jag kommer strax in på vad storleksordningarna, Tb och Gb, på bitarna betyder.)

Nørretranders beskriver härefter ett intressant förhållande mellan bandbredden (hastigheten) och minneskapaciteten. På figurerna är minneskapaciteten räknat i bitar avsatt på x-axeln med en logaritmisk skala och bandbredden eller hastigheten, som man kan få tag i databitarna med, är avsatt på y-axeln.

Om man går hela vägen från virus över diverse maskar och småkryp fram till människan, så ligger de alla ungefär på en rät linje. Nørretranders benämner detta fenomen Amdahls konstant. Vitsen med att dessa varelser placerar sig så är, att oavsett vilket stadium de är på i utvecklingen, så skall de kunna överskåda hela sin minneskapacitet på ca. 1 sekund.

Kan man inte det, så kan man inte manövrera i livet med det vetande man har. Därför kommer organismerna till att ligga på en rät linje, och efterhand som minnesmöjligheterna ökar, så ökar också hastigheten i bit/sekund, som gör det möjligt att få tag i de lagrade informationerna. En kommentar: Goldman säger i boken 'Emotional Intelligence', 1995, att den tid känslor varar i hjärnan är ca. 1 sekund. Jag menar, att det nog finns ett samband mellan dessa två fenomen.

Om Internettet ses som en organism, var ligger det då idag? Det kan vi också se på figuren. Som Nørretranders visar, har Internettet 1997 ungefär en apas minneskapacitet. Eller sagt på ett annat sätt, det hade för 2 år sedan en samlad informationsmängd, som motsvarar världens största bibliotek, 'The Library of Congres' i USA. Det är inte särskilt snabbt man idag kan få tag i den informationsmängden, men nätverksteknologin utvecklar sig med exponentiell hastighet, så det tar inte särskilt många år, innan nätet blir lika snabbt som en människa.

c) Tera-bit per sekund med ljusledare (Kap. 11 'Lyslederen)

Ser man närmare på vad det kostar att vara uppkopplad på telefonnätet, kan man konstatera att går priserna mot noll. Kurvan visar utvecklingen i kostnader för telefonsamtal över Atlanten sedan 1930. De har fallit från 500 engelska pund/3 minuter till nästan ingenting.

Omvänt har antalet av värdar (eller servare) på Internettet växt exponentiellt under första hälften av 1990-talet - och de har blivit flera sedan 1997, men växten är nu mera linjär.

För att kunna diskutera data- och nätverksteknologi är det viktigt att veta något om bitar (b) och Byte (B), och storlekordningar som kilo (K), mega (M), giga (G), tera (T), osv. 8 bitar gör en Byte och storleksordningarna växer för övrigt med en faktor 1000 varje gång - eller 1024 om man skall vara exakt med det binära talsystemet.

Bandbredden är det tekniska uttrycket för dataöverföringshastighet, t.ex. räknad i bitar per sekund. I ett telekommunikationsperspektiv skall den kunna upprätthållas över stora avstånd. Därför nutidens tal om 'informationsmotorvägar', 'back-bones', 'T-1' förbindelser, etc.

Telefoner har inte särskilt stor kapacitet. De kan flytta 4000 bitar per sekund. Radion kan flytta 16000 bitar och TV 4 miljoner bitar per sekund. Men de tekniska systemen utvecklar sig nu mycket snabbt jämfört med tidigare. Figuren visar utvecklingen i bandbredden i bitar per sekund per kilometer från telegrafen till ljusledarkabeln (glasfiberkabeln) och vidare uppåt med nya typer av kopplings- och förstärkningssystem. Här kan vi klart se en exponentiell växt i kapaciteten.

Vi skall upp förbi miljoner bitar i sekunden för att närma oss något som börjar motsvara människans sinneskapacitet räknat i bitar. Men vi är snart där, och det är nog Nørretranders viktigaste poäng i boken.

d) Fjärrvaro med alla sinnen - nästan. (Kap. 12 'Nærvær og fjernvær')

Det börjar nu bli intressant att jämföra kapaciteten och hastigheten på nätet med kapaciteten och hastigheten på våra egna sinnen. De börjar att närma sig varandra. Det kan bli ett revolutionerande möte.

Nørretranders hade redan i boken 'Märk världen' i början på 90-talet en översikt över de olika mänskliga sinnenas kapacitet räknat i bitar pr sekund. Nørretranders kommer också in på detta i hans bok 'Verden vokser', 1996, kapitlet 'Skelnen'. Synsinnet har den absolut dominerande platsen. Det mottar 10 miljoner bitar pr. sekund. Genom huden, känselsinnet, får vi ungefär 1 miljon bitar pr sekund. Genom öronen kommer bara 100.000 bitar pr. sekund. Lukten ger ungefär det samma. Och smaksinnet sänder inte särskilt många bitar i sekunden.

Tillsammans är den totala mängden data, som vi kan motta genom våra sinnen, ungefär 11 miljoner bitar per sekund.

Nu är det kanske någon som står undrande inför räkenskaperna med sinnena och antalet av informationsbitar. Vi uppfattar normalt våra sinnen mera som kvalitativa än som kvantitativa organ. Men all information kan representeras kvantitativt som t.ex. nollor och ettor. Det är det som alla dessa nämnda siffrorna tar utgångspunkt i.

Man kan till exempel tänka på synsinnet som en slags dataskärm, där man kan se alla färger. Om varje ljusprick representerar ett 24 bitars informationsdjup, kan man se en valfri färg i varje prick (miljoner av färger). Sedan är det bara fråga om hur många prickar man kan generera horisontalt och vertikalt och multiplicera det hela.

BGs räkneexempel: En stor högkvalitets dataskärm har 1200x1600 punkter med 24 bitars färgdjup, och skärmen uppdateras ca. 75 gånger per sekund. Men vårt öga kan egentligen bara urskilja ca. 15 ändringar pr. sekund. (Det är därför amatörsmalfilm förr i tiden blev visad med 16 bilder per sekund. Biograffilm visas med 24 bilder per sekund, men det är en standard som kom med ljudfilmens ursprungliga tekniska krav, den nödvändiga hastigheten den gången på så kallat optiskt ljud. Europeisk TV, s.k. PAL, kör med 25 bilder per sekund 'interlasat', något som passar till precis hälften av den europeiska växelströmsfrekvensen på 50 Hz, som i sin tur är vald för att våra ögon inte skall hinna att se att ljuset i glödlamporna flimrar. USAs TV, s.k. NTSC, har 30 bilder pr. sekund, därför att växelströmmen där är på 60 Hz.) För att vända tillbaka till räkneexemplet med dataskärmen, så betyder det, att den maximala informationsström som vi möjligen skulle kunna se på dataskärmen är 1200x1600x24x15= 691.200.000 bitar per sekund. Detta är redan ca. 70 gånger mera än de ca. 10.000.000 bitar per sekund som Nørretranders menar är ögonens maximala kapacitet. Denna skillnad bör undersökas och förklaras närmare i ett annat sammanhang. En DVD-skiva på ca. 4 GB kan rymma en hel spelfilm på över 1,5 timma i hög kvalitet komprimerat i MPEG2 format. Det motsvarar ca. 7.000.000 bitar per sekund till ögonen - en något lägre siffra än Nørretranders, men så är det heller inte tal om riktig Hi-Definition.

Den samma slags räkneövning kan man göra med ljudet. Det är på grund av att vi kan omvandla ljudet till digitala nollor och ettor att vi kan inspela CD-skivor (hi-fi kvalitet på ljudet kräver t.ex. minst 44.000 bitar per sekund av den anledningen att den maximala frekvens unga friska öron kan höra är ca. 20.000 Hz). En CD-skiva på 650 MB kan spela i 74 minuter. Det är 650x1024x1024x8/74x60= 1.228.061 bitar per sekund, eller ca. 10 gånger mera än de 100.000 bitar per sekund som Nørretranders nämner för öronen. Också denna skillnad bör undersökas och förklaras närmare i ett annat sammanhang. Kanske är det faktorn 10 här, som gör det möjligt att komprimera ljudfiler i MP3 format och sända dem över Internettet utan nämnvärd kvalitetsförlust.

Således kan principiellt alla sinnesintryck göras om till nollor och ettor. Det är också poängen med den nyaste tekniken: att alla medier flyter samman i det digitala nätet.

Sedan är det en ytterligare poäng hos Nørretranders, att människans medvetenhet är kolossalt långsam. Den hastighet vi tänker med, när vi medvetet försöker att ordna och uttrycka det som rör sig i huvudet, är bara 16 bitar per sekund. Dvs. när man sitter och skriver och frågar sig varför man är så dum och varför det går så långsamt, så är det på grund av den stora skillnaden mellan vad våra sinnen kan ta in och det vi medvetet kan tänka.

Vad är förhållandet mellan medvetenheten och sinnena? Det är 16 dividerat med 11.201.000, dvs. ungefär 0,0000014......

Att vi känner oss dumma emellanåt, har sålunda en naturlig förklaring.

Det intressanta är nu, påpekar Nørretranders, att om ca. 10 år kan man, i varje fall i den utvecklade delen av världen, elektroniskt flytta 11 miljoner bitar i sekunden till varje människa - och göra det individuellt i stället för som massmedia (motsatt t.ex. TVs nuvarande form). Det betyder på ett mer djupgående sätt än med Internettet idag, att vi så att säga får platser som inte finns i vanlig fysisk mening. Cyberspace och Cybercities. Jmf. också t. ex. William J. Mitchell, MIT, 'City of Bits - Space, Place, and the Infobahn', 1995.

Rörelsesinnet är delvis också med sedan mitten av 1980-talet med mus och joystick och kan rätt lätt vidareutvecklas. Känselsinnet experimenteras det med i form av elektroniska kroppsstrumpor, etc. Vi vet fortfarande inte hur interfacet (gränssnittet) skall fungera för upplevelse av lukt och smak, men i varje fall med hänsyn till synen och hörseln har vi kommit relativt långt med de nuvarande teknikerna. Det handlar i stort sett bara om att fortsätta med att öka upplösningen och hastigheten. Laserglasögon, som kan projicera bilder direkt på näthinnan, är under utveckling, liksom extrema lättviktsdatorer och Internetutrustning invävda i kläder och skor.

Nørretranders menar, att när man elektroniskt kan leverera information med sinnenas höga täthet, så kommer det att betyda en fasövergång i kulturen. Fasövergång är något man känner till inom naturvetenskapen, t.ex. is förvandling till vatten och vattens förvandling till vattenånga. Med höghastighets informationsnät kan det hända något liknande radikalt. Avstånd spelar inte längre någon större roll eller i varje fall inte samma roll. Förhållandet mellan det offentliga, som idag består av få bitar per sekund, och det privata som betår av många flera bitar per sekund, kommer troligen också att förändras. Kanske är det omfattande sexinnehållet på TV, video och Internet redan ett uttryck för det. Sex är det mest sökta ämnet på Internet, t.ex. 41% av alla sökningar på metasökmotorn Cyber411 (enligt Webworld DK 5/1999 - näst mest sökt är musik i MP3 format). Att tala högljutt privat med någon i mobiltelefon medan man befinner sig i ett offentligt rum, är ett annat exempel på att förhållandet privat/offentligt är under förändring.

Enligt Nørretranders kommer den typ av konst- eller kulturformer, som bygger på aktörernas närvaro, (dvs. på det som händer i själva det kreativa ögonblicket), att få en kraftig renässans. 'Live' koncerter på Internet finns redan och de nu aktuella danska 'dogmefilm' reglerna, betonar också det direkta och autentiska.

e) Uppmärksamhetens ekonomi (kap. 13 'Opmærksomhed').

När vi kan motta all denna information, aktualiseras frågan hur vi använder vår tid och vår koncentrationsförmåga. Nørretranders kapitel om uppmärksamheten börjar med ett citat av Nobelpristagaren Herbert Simon, som är ekonom, och som säger 'att massor av information skapar fattigdom på uppmärksamhet'. Det stora problemet i framtiden handlar inte om arbetskraftens värde utan om uppmärksamhetens politiska ekonomi. Produktionen av materiella varor blir mera och mera automatiserad med industrirobotar, etc. Problemet blir därför mindre den materiella produktionen och dens sociala fördelning, än den immateriella produktionen och fördelningen av uppmärksamhet. Information, som ingen tar del av, är för det mesta ointressant. Det intressanta är uppmärksamheten och vi får därför en uppmärksamhetsekonomi. Sist och slutligen är det, som alla människor först och främst äger, inte deras arbetskraft, utan deras uppmärksamhet.

f) Storstäderna mindre attraktiva? (kap. 14 'Udstedet').

Nørretranders nästa kapitel handlar om glesbygden (eller på danska 'udstedet') med exempel från Grönland. Han reser här frågan, huruvida det över huvud taget är attraktivt att bo i storstäderna, när man kan få så mycket information genom kablarna, sateliterna och antennerna. Vi kan ju då bo och arbeta var som helst. Nørretranders är här på linje med många amerikaner - från Alvin Toffler och framåt - som diskuterar detta utifrån en delvis annan stadskultur än den europeiska. På den punkten tycker jag, att Nørretranders är knappt så eftertänksam. Vi behöver nog traditionell fysisk stadsmiljö också, i varje fall imellanåt, med dens möjlighet för direkt kontakt.

g) Det nya politiska kravet - 11 Mbps till alla! (kap. 15 'Metatopi').

I kapitlet 'metatopi' (motsatt utopi, som betyder 'ingenstans') slutar Nørretranders med de nya politiska krav, som man måste ställa i det högteknologiska elektroniska och digitala samhället. Det handlar om:

Konklusionen blir, att det nya centrala kravet i informationssamhällets välfärdspolitik enligt Nørretranders heter '11 Mbps till alla'! Det betyder: Sinnenas fulla bandbredd till alla - också elektroniskt.

I Danmark, menar Nørretranders, blir kostnaden för 11 Mbps till alla inom 10 år inte större än priset för ett par Stora Bälts broar. Dyrare behöver det inte bli. Nørretranders nämner också konsekvent, att om man tidigare har talat om att expropriera produktionsmedlen, så är det nu aktuellt att diskutera expropriering av Cyberspace, så nätet kan bli ett demokratisk medel - ett medel för alla.

Allt detta handlar samtidigt om en annan slags demokratisk kommunikationsform, än den vi hittills har känt till. Tidigare var vi fångade av den låga bandbredden och medvetandets långsamma 16 bitar per sekund. Vår fokus blev de 'symboliska' kommunikationsformerna (ord, bokstäver, ett litet antal tecken, etc.). Men med 11 miljoner bitar per sekund kommer vi snart upp på 'känslornas' bandbredd. Då blir en annan typ av kommunikation möjlig och då kommer den också på dagordningen - en kommunikation som använder många sinneskanaler eller uttryckssätt på en gång.

Så långt Nørretranders bok om 'Stedet som ikke er'. Om vi blir 'klokare' av 11 Mbps i kablarna är en annan fråga.

3. Tidskriften Wired's uppdatering om informationssamhället

Om 8 månader är datatrafiken på telefonnätet i USA mera omfattande än röstöverföring i form av vanliga telefonsamtal, säger prognoserna. Vid årsskiftet 2000 slår alltså telefonätets viktigaste uppgift om till att bli digital datatrafik. Från och med då blir vanliga telefonsamtal mera och mera en bisak, som i växande omfattning kommer att föregå på datatrafikens digitala premisser, istället för som hittills att datatrafiken har föregått på de analoga telefonsamtalens premisser. Det är mitt i detta storskifte data- och teleteknologierna står just nu.

Internet 2.0, Terabit routere och Cisco systems

Det Internet, Nørretranders har beskrivit, är långsamt och boken stoppar för 2 år sedan. Nu håller man på att utveckla nästa Internet. Det handlar Wired's aprilnummer 1999 om. I artikeln 'The Next Net' har man interviewat John Chambers, chef för en firma i USA, som heter Cisco Systems, det största utvecklings- och produktionsföretaget för nätverksteknologi. Det er Cisco, som gör många av de s.k. routers till fördelning av dataströmmarna i nätet.

Den bransch Cisco Systems tillhör - de nya nätverksteknologifirmorna - växer med 40 % om året. Cisco har 16.000 anställda, ungefär lika många som Microsoft. Varje medarbetare hos Cisco tjänar i genomsnitt 563.000 dollars om året till firman (ca. 4.670.000 SEK). Det är mera än vad medarbetarna på Microsoft tar hem i genomsnitt, trots Microsofts nästan monopolställning, när det gäller styrsystem (Windows 95, 98, NT, CE, etc.).

Idag finns det 'växlar' för Internettet, s.k. routers, som kan handtera miljarder bitar per sekund. Ny modeller till 1000 miljarder bitar per sekund är under utveckling.

Bilden nedanför visar en ny router från Cisco - en Gigabit router som har 12 eller 13 slots. Denna router är ungefär så stor som ett garderobsskåp. Den kan flytta innehållet av en 4 GB hårddisk på 1 sekund över telefonnätet. Det motsvarar ungefär genomsnittsstorleken på hårddiskar på nya datorer idag. Man kan också säga, att den kan flytta en spelfilm på 1,5 - 2 timmars längd i DVD MPEG2 kvalitet på ca. 1 sekund. Det är här den teknologiska frontlinjen går just nu.

Cisco Systems arbetar redan med något, som man kan kalla för Internet 2.0, eller 'The New World Network'. Det blir ett totalintegrerat Terabitars nätverk - alltså 1000 miljarder bitar per sekund. Den vanliga telefontrafiken blir integrerad i datatrafiken. Telefontrafiken kommer att sändas som digitala paket - liksom epost, webbsidor, etc. Den kommer inte att sändas som analoga signaler. Detta är det motsatta av dagens teknologi med modem, som sänder och mottager data som analoga ljudsignaler.

Det har samtidigt redan lagts så mycket ljusledarkablar, att verkligheten nästan liknar science fiction. T. ex. har man i USA utnyttjat järnvägsbolagens markremsa längs spåren till att läggar ned kablar i. Speciella tågsätt har byggts, som lägger ljusledarkablar nästan automatiskt. Parallellt ligger samtidigt tomma rör, så man senare ännu lättare kan dra flera kablar av ny typ med högre kapacitet. En av kabelfirmorna heter Level-3. Den har redan så mycket ljusledarkablar på plats, att de kan rymma hela vår planets fjärrtelefontrafik 540 gånger om.

Man kan fråga sig hur länge denna växt kan fortsätta? Länge ännu säger Wired.............

Långsiktig ekonomisk tillväxt möjlig med de nya teknologierna ('The long boom')

Wired har också relativt nyligen haft en artikel om den långa ekonomiska tillväxtvågen från ca. 1980 fram mot år 2020. (Wired 7/97: The Long Boom av Peter Schwartz & Peter Leyden). Tidsskriften har nog varit lite för optimistisk, för den räknade inte med krisen i Sydöstasien, som kom strax efter. Men på lång sikt och i stora drag tror jag, att Wired på flera olika punkter har rätt i, att den globala ekonomin befinner sig i en lång tillväxtvåg. Den bedömningen bygger grundläggande sett på utvecklingen av 5 nya teknologier av generell karaktär, som håller på att förändra vårt samhälle och vår värld, varav bara de två första är behandlade i Nørretranders bok 'Stedet som ikke er':

Det mesta av detta vet vi nog nu en del om vad är och hur de utvecklar sig, men nanoteknologi kan kräva en introduktion. Nanoteknologi är maskiner, som är av samma storlekordning som molekyler. Det handlar om maskiner, byggda atom för atom, som är så små att de t.ex. kan sändas in i kroppen och reparera på os inifrån. Det börjar likna en av dessa science fiction film, där man ser miniatyrubåtar manövrera runt inne i blodkärlen. Nanoteknologi kommer kanske om 10-15 år och kan då bidra till att den långa ekonomiska tillväxtvågen fortsätter.

För övrigt handlar 'The Long Boom' om mediernas digitalisering och samkörning, om vätgas och bränslecellteknologi, och naturligtvis om genetiska teknologier. Det är lätt att konstatera, att de nästa 20 åren har rika utvecklingsmöjlighet teknologiskt sett med utgångspunkt i redan existerande vetande och kunnande, och med utgångspunkt i den mycket snabba teknologiska föråldringen av existerande produkter och utrustningar.

Den teknologibaserade utvecklingen blir samtidigt knuten samman med och av en ny nätverksekonomi, ekonomisk och politisk globalisering, ändringar i välfärds- och utbildningssystemen, och så småningom en civilisation, som också har ett globalt perspektiv - inte bara för en liten elit, men för stora befolkningar.

Den nya nätverksekonomin - en ny ekonomisk paradigm?

Nätet handlar inte bara om teknologi. Det ger också en ny ekonomi. Det har Wired's chefredaktör Kevin Kelly skrivit om i en artikel som heter 'Nya regler för den nya ekonomin' (Wired 9/97). Senare har Wired över tre nummer publicerat en encyklopedi med den nya ekonomiska terminologin (Wired 3/98, 4/98 och 5/98).

Enligt Wired håller en ny samhällsekonomi på att växa fram, som - i varje fall delvis - vänder knapphetens lag på huvudet. Det handlar om en ekonomi, där icke-linjär växt är viktigare än linjär (Internettet generar i hög grad en närmast språngvis växt), där priserna på många saker och tjänster går mot noll, och där vi håller på att få en ny gåvoekonomi. T.ex. ger företag bort software bara folk använder den, och teleföretag ger bort mobiltelefoner och gratis abonnemang, om mottagaren är villig att ta emot reklam.

I den nya ekonomin gäller det inte - som i klassisk ekonomisk teori - att söka jämvikt. Det handlar i stället om att arbeta för att åstadkomma en hållbar 'icke-jämvikt' - ekonomiska system som hela tiden snubblar framåt, så att säga. Och i stället för att ha en ekonomi, som löser problem, skall man främja en ekonomi, som söker nya möjligheter. Kelly säger t.ex. att jobb, som man kan mäta produktivitet på, dem kan man avskaffa. De intressanta jobben är de, som man inte kan mäta produktivitet på. Om man skall få kreativiteten att fungera i den nya ekonomin, är det nödvändigt att släppa en del av den centraliserade kontrollen, som vi har varit vana vid i den industriella världen.

Kevin Kelly har senare också skrivit en bok om ämnet: 'New Rules for the New Economy -10 Ways the Network Economy is Changing Everything', 1998. Boken omtalas bl.a. på följande sätt: 'Kelly brings together the many and various forces at work in the emerging economies and extrapolates ten principles that are determining the progress of the post-industrial digital revolution. This new economy is based on innovation, imagination and originality, rather than repetition, produc-tivity and automation.'

Hur skall översiktsplaneringen handtera de närmast exploderande kreativa möjligheterna och de på många sätt oförutsägbara utvecklingar, som kommer att ske i kommunerna med den nya teknologin och den nya ekonomin. Planeringen handlar ju i betydlig grad om det motsatta - att reglera, ordna, begränsa, osv. Detta är delvis ett arv från det mekaniska industrisamhället, som nu håller på att bli underlagt de distribuerade, 'íntelligenta' nätverkens annorlunda logik.

Komplexitet - ja tack!

Kevin Kelly skrev 1994 mera grundläggande om distribuerade system i en bok, som heter 'Out of Control - the New Biology of Machines'. Bokens viktigaste poäng är, att den klara gränsen mellan biologiska och mekaniska system håller på att lösas upp. Mekaniska system, som har blivit digitaliserade och fått inbyggt datorkraft, börjar uppföra sig som biologiska system. På sidorna 22-26 i boken kan man inledningsvis bl.a. finna följande formuleringar om karaktären av distribuerade system - både biologiska och människoskapade tekniska:

'Hidden in the Net is the mystery of the Invisible Hand - control without authority... The Net channels the messy power of complexity... The network is the least structured organization that can be said to have any structure at all....There are four distinct facets of distributed being that supply vivisystems their character: 1) the absence of imposed centralized control; 2) the autonomous nature of subunits; 3) the high connectivity between the subunits; 4) the webby nonlinear causality of peers influencing peers....Benefits of swarm systems (i.e. distributed systems): adaptable, evolvable, resilient (redundancy), boundless (can build spontaneous order); novelty because 'sensitive to initial conditions', exponential combinations, and individual variation and imperfection can be allowed.....Disadvantages of swarm systems: nonoptimal, noncontrollable, nonpredictable, nonunderstandable, nonimmediate.....I think this will be the hardest lesson for humans to learn: that organic complexity will entail organic time'.

Kellys slutsats blir med hans egna ord: 'The world of the made will soon be like the world of the born: autonomous, adaptable, and creative but, consequently, out of control. I think that's a great bargain'.

Hur skall våra städer utvecklas, om de skall kunna leva upp till detta? Det handlar väl inte bara om 'avreglering', men kanske också om andra slag av reglering och initiativ, än de som vi hittils har varit vana vid.

Det kunde vara frestande att diskutera alla möjliga frågor, som dyker upp som en konsekvens eller möjlighet i vår nya situation: internethandel, road pricing och elektronisk kontroll av bilarna, virtuella ad hoc företag, internetuniversitet, ett nytt nomadliv, och mycket annat. Det skulle dock föra för långt inom ramen för detta inlägg.

Frågan om 'out of control' har emellertid omedelbart dykt upp som en planeringsfråga på ett intressant men bakvänt sätt, som kort skall nämnas här, nämligen som en fråga om brottsförebyggande stadsmiljö. I Danmark har jag varit med och arbetat med detta sedan 1985. Med Boverkets publikation 'Brott, bebyggelse och planering' (1998) kom frågan på allvar på dagordningen förra året också i Sverige - men det har ännu inte fått några konsekvenser för översiktsplaneringen, så vitt jag vet. En del av problemet är, att industrisamhällets moderna stadsbyggande har kastat gamla stadsmässiga erfarenheter över bord, t.ex. av betydelsen av befolkade offentliga rum, en klar differentiering av offentligt-privat, osv. Boverket citerar mig för att brottsförebyggande planering bör ses i förhållande till urbanitet. Jag pläderar här närmare bestämt för att stadsbyggandet har tre poler: den trivsamma staden, den trygga staden och den spännande staden, som delvis står i motsättning till varandra. men som alla tre bör relateras till begreppet urbanitet, Det är urbaniteten, som jag kommer närmare in på i det följande.

4. Urbanitet - en aspekt som saknas i översiktsplaneringen - om man tar den med hur kan den behandlas i GIS?

Staden tömd på upplevelser

1900-talets stadsbyggande har bidragit till att tömma staden på människor och till att tömma den på andra upplevelser också. Detta uppfattar jag som huvudproblemet i stadsplaneringen idag och det är en fråga som översiktsplaneringen inte egentligen kommer in på. Staden, som är fattig på möjliga upplevelser, blir också i praktiken fattig på uppmärksamhet och får allt svårare att konkurrera med andra tätare och mera lättillgängliga medier.

De moderna planeringsdoktrinerna har reellt stött en väldig spridning och fragmentering av stadsbyggandet. Att gatu- och kvartersstaden blev förkastad i 'stadsplaneringen', är en del av denna problematik. I verkligheten kan man säga, att stadsplaneringen härmed började avskaffa sig själv som 'stads'-planering och blev till fysisk planering rätt och slätt - en fysisk planering, som kunde användas till vad som helst.

Det som har byggts, sedan försöken på att göra upp med modernismen under 1970-talet, är av tvetydig stadsmässig kvalitet. 1980-talets nya stadsmiljöer och stadsdelar, som i högre utsträckning tog utgångspunkt i europeiska stadsbyggnads traditioner, gav mer eller mindre oväntat gator och kvarter nästan utan människor i de 'offentliga rummen'. Tidningen Politiken i Danmark omtalar 27.3.94 t. ex. Høje Taastrup väster om Köpenhamn som 'Byen uden mennesker'. Liknande upplevelser kan man ha i det nya svenska stadsbyggandet. Jag har gått 800 km till fots och räknat människor i rörelsenätverken i 4 stadsdelar från 1980-talet i Köpenhamns och Stockholmsområdena. På 90 % av de möjliga rörelselinjerna träffar man sällan någon alls. Folktomheten är påfallande.

Och nu har modernismen kommit tillbaka som stadsbyggnadsideal! Den nya 'Ørestaden' i Köpenhamn är ett av exemplen på det. Den kallas för stad - men det finns många skäl att till att tvivla på att den någonsin blir 'stadsmässig'.

Låt oss se närmare på stadsförtunningen:

'Byfortyndingens tabel' är mitt illustrationsexempel angående uttunningen av stadsmiljön. Den tar utgångspunkt i en relativt tät stad som Köpenhamn och jämför hur det såg ut i arbetarkvarteren för ca. 100 år sedan med hur det ser ut idag i Köpenhamnsregionen i genomsnitt. Här kan vi se, att bostadsytan per person har växt från ca. 7 m2 till 60 (i Sverige är motsvarande siffra ca. 50m2 idag). Dvs. befolkningstätheten i bostaden har sänkts med en faktor 7 eller 8. Samtidigt har också exploateringstalet sänkts med en faktor 7 - från ungefär 2,0 till 0,3. Multiplicerar man det, fås en reduktion av antalet boende pr. km2 med en faktor ca. 50. Ofta säger man, i varje fall i den datateknologiska världen, att en skillnad på en faktor 10 möjliggör ett kvalitetssprång. Här har vi alltså redan en faktor 50.

Sedan har det införts trafikplanering med trafikdifferentiering och trädliknande trafikstrukturer (i Sverige SCAFT). Dessutom har det kommit rekreativa gångstråk vid sidan om ute i den s.k. 'grönstrukturen'. Vi har därmed fått ett rörelsenät i de nya stadsdelarna, som per km2 är ca. 3 gånger längre, än det vi känner i den traditionella stenstaden. Alltså samtidigt med att antalet av boende människor per kvadratkilometer har förtunnats med en faktor 50, har rörelsenätet förlängts med en faktor 3. Antalet av människor som rör sig på varje delsträcka (per t.ex.100 meter) blir därmed reducerat med en faktor 150 . Många rörelselinjer är också extremt korta, något som ytterligare understryker folktomheten, eftersom sannolikheten för att man möter någon alls på dessa korta sträckor blir väldigt liten.

Vidare kan man förmoda, att antalet av turer in och ut ur bostäderna och in och ut ur arbetsplatserna också har reducerats. Folk behöver helt enkelt inte gå ut särskilt ofta eftersom det finns kylskåp, frysskåp, telefon, Internet, radio, tv, tvättmaskin, torktumlare, etc. Värmen, strömmen, vattnet och avloppet klaras genom rör och ledningar. I svenska Internet Guiden, nr. 6/1999 har Björn Fogelberg testat möjligheterna för att överleva utan att lämna lägenheten, nu när man också kan handla via Nätet. Slutsatsen är att 'i princip finns allt du behöver för att leva på Nätet, så länge man klarar sig utan mänsklig fysisk kontakt vill säga. Men vem vet, kanske Internet kan hjälpa till att träna bort även denna mänskliga svaghet, eller finna en lämplig ersättning'. Man behöver sålunda nästan inte gå ut - om man inte har hund eller joggar. Kanske kan man gissa på, att vi bara har hälften så många turer pr. dag, som man hade för 100 år sedan. Då blir det antal människor, som man möter pr. 100 meter, när man går på ett stråk i de nya stadsdelarna, en 300-del av det man hade i stenstaden för 100 år sedan. Antalet av hundar ökar dock, så det hjälper lite grann på turtätheten.

En faktor 150 - om vi stannar där - är också redan en gigantisk skillnad. Men förtunningen har flera dimensioner - t.ex. har barn och ungdom i hög grad försvunnit från de offentliga rummen, eftersom de nu omhändertas av det offentliga i bortåt 20 år.

Man kan också se på vad man upplever på vägen under en promenad, inte bara av människor, men av verk som människor har skapat, och som finns längs rörelsenätet. För 100 år sedan ville man ofta på 100 gata meter uppleva 25-50 olika verk i form av olika hus, unika affärer, konstverk, etc. Idag kan vi i nya stadsdelar på samma gatulängd kanske ha 2 till 6 olika verk att se på. Skalan har blivit större, kan man säga. Och antalet av butiker har blivit färre. Dessutom griper standardiseringen eller repetitionen om sig både i byggsektorn och och i butikssektorn. Tänk t.ex. på hur H&M (Hennes & Mauritz) sätter deras prägel på stadsmiljön i 100-tals europeiska städer, inte bara med samma butiker med samma kläder i skyltfönstren, men också med deras standardiserade reklamaffischer på standardiserade reklampelare och standardiserade busshållplatser.

De nämnda siffrorna ger en faktor 10 till skillnad i upplevelsefrekvensen av verk - också här i nedåtgående riktning.

Nørretranders talar om Internettet som 'stedet som ikke er', dvs om platser som finns - fast inte i den vanliga fysiska verkligheten. Min 'Stadsförtunningens tabell' handlar om 'staden som ikke er', dvs. om en fysisk verklighet, som lider av brist på händelserika, autentiska platser. När dessa två perspektiv kombineras, då lyfts båda upp till en ny angelägenhetsnivå. 'Staden som ikke er' styrken den fortsatta utvecklingen av 'stedet som ikke er', som i sin tur nog genererar ett behov för kontakter också i den fysiska verkligheten.

Ett nytt stadsbegrepp?

Vi behöver utveckla ett nytt stadsbegrepp - ett begrepp om stadsmässighet - till att hantera tunna stadsbyggnadssoppan med. Allt för ofta vet vi idag inte riktigt vad vi talar om, när vi talar om staden - eller vi menar allt möjligt och samtidigt individuellt olika. Det finns olika 'stadstyper' och många glidningar i språkbruk och betydelser. Kanske det kan vara klargörande att tala om i varje fall tre grundläggande olika stadsbegrepp i västerlandet, som motsvarar tre olika faser i den historiska utvecklingen - en förmodern stad som är lantbrukssamhällets motsats och undantag, industritidens s.k. moderna stad, och en informationsstad, som nu håller på att komma på dagordningen i vår uppmärksamhetsbaserade dubbeltillvaro av både fysisk verklighed och elektronisk kommunikation. Att hitta ett praktiskt användbart begrepp för staden i informationssamhället eller det nya uppmärksamhetssamhället är en central forskningsuppgift, tror jag. Ett annorlunda, justerat eller kompletterat stadsbegrepp måste, om det blir accepterat, få konsekvenser på alla planeringens nivåer - också på ÖP.

Jag försöker därför att utveckla ett nytt stadsbegrepp, som handlar om skillnad och upplevelse av skillnad. Då kan man bl.a. ta utgångspunkt i Gregory Bateson, som säger: 'Information är en skillnad som gör en skillnad'. ('Steps to an Ecology of Mind', 1973;', och 'Mind and Nature - a Necessary Unit', 1979). I förhållande till Nørretranders kan man säga, att information är en skillnad, som blir uppmärksammad. Härifrån är det inte så långt till Nørretranders 'exformation' i 'Mærk verden' - de väsentligheter som blir kvar, när 'bruset' är filtrerat bort och informationen är bearbetad. Men först måste det finnas skillnader att uppmärksamma.....

Hur ofta har vi då behov för en skillnad, om vi skal hålla gång i vår känsloapparat på en hög stimuleringsnivå? Det kan man läsa om i en bok av Daniel Goldman, som på engelska heter 'Emotional Intelligens' (1995). Det vigtiga för mig i Goldmans argumentation är hans konstatering, att känslomässiga input bara varar i mikrosekunder eller högst någon sekund i hjärnan. Efter ca. 4 sekunder är i varje fall en ny känsloimpuls borta.

Det betyder, att om vi i staden skall ha en upplevelserik miljö, så skall det hända något i 'det offentliga rummet' oftare än var 4. sekund. Annars börjar det bli upplevelsefattigt och rätt snart tråkigt. 'Sensory deprivation' i en eller annan grad. Det hör också med till denna diskussion, att det människliga ögat aldrig står stilla. Som Nørretranders har visat i en artikel i Dagbladet Politiken 30.10.1994, flyttar ögat sig omedvetet ca. 8 gånger per sekund. Blicken söker ofta efter figurativa eller 'gestalt'-mässiga element och grupperingar i den värld eller i det material, som ögat möter.

Man kan översätta detta resonemang till det urbanitetsbegrepp, som jag håller på med.

Där är många mellanräkningar, som jag inte kan komma in på här, men urbanitetens grundvillkor handlar bl.a. om människors samtida närvaro. Det skall finnas främlingar - inte bara dem man känner i förväg - och det skall finnas öppna handlingsmöjligheter. Många unika mänskliga verk och en rumslig nätstruktur (dvs. ett distribuerat rörelsenät) hör också med.

Härefter kan man sätta kvantitativa siffror på det och t.ex. säga: Stråken i staden är inte urbant centrala om det inte går minst 1000 människor per timma där, eller om det inte finns minst 25 verk per 100 meter gata där. Min nuvarande arbetshypotes om urbanitetens (stadsmässighetens) tillstånd och övergångar ser i grova drag ut som fölger:

Observera, att gränsvärdena ser ut till att komma språngvis med ca. en faktor 10 som skillnad. Denna prydliga ordning är otillsiktad och det är här första gången att den framstår så relativt klart för mig.

Jag kan tänka mig, att man i översiktsplaneringen skulle kunna rita kartor över urbaniteten i kommunerna, ungefär som de isobarer man ser på väderlekskartan med högtryck och lågtryck. Man skulle kunna kartlägga hela staden i grader av urban centralitet, övrig urbanitet och brist på urbanitet. Kartan över staden av människor i de 'offentliga rummen' kunde till och med få en fluktuerande tidsdimension, om man utnyttjar Internetpubliceringens dynamiska möjligheter med rörliga bilder. Med dessa kartor som utgångspunkt skulle man kunna ta en planeringspolitisk diskussion om urbanitetens framtida utveckling på ett mycket mera realistiskt sätt än hittills - och kvalificerat kunna stödja olika urbanitetsrelaterade projekt.

Det är dock inte möjligt att ta fram sådana kartor idag med de tekniker och den statistik vi har i de offentliga systemen. De kräver specialstudier, tid och mycket arbete.

Men raffinemanget behöver principiellt sett inte stanna här. Det är ju inte bara den enskilda gatan, rörelselinjen eller det enskilda 'offentliga rummet', som urbaniteten handlar om, men inte minst om hur de fungerar i sammansatta rumsliga system. Att rita kartor med urbanitetens 'isobarer' kan därför ge ett allt för förenklat uttryck och sammanhang kan gå förlorade. Det kan ju vara tal om stora variationer helt nere i den lilla skalan, bara man går t.ex. runt ett gathörn. Stadens olika delar hänger ju samman i ett nätverk. Därför arbetar jag också med beskrivningar av rumsliga strukturer med 'space syntax' analys, som är utvecklad av Bill Hillier m. fl. på University College i London. Det är ytterligare ett sätt att arbeta med geografiska informationssystem på.

Synlinjer, där man också kan röra sig, ritas som raka linjer och så att de hänger samman i ett nätverk. Det analyseras sedan i datorer. För första gången kan man med denna metod analysera rörelsenätverk, ungefär som man kan analysera telekommunikationsnätverk, och göra statistiska analyser av olika egenskaper i nätverken. Mjukvaran, som används till det, heter 'Axman'. Men den blir inte använd i GIS och ÖP i praktiken i kommunerna idag. (Mera om 'Space Syntax' och 'Axman' finns på www.spacesyntax.com och i Bill Hilliers bok 'Space is the Machine, 1996).

Bilden nedanför visar Köpenhamns metideltidsstadsdel med dens traditionella gatustruktur ritad som axial rumslig syntax karta. Värden på linjerna är beräknade i Axman (svartare linjer mera integrerade). Strøget ligger diagonalt mitt i bilden, stadsdelen Christianshavn i nedre högra hörnet (beskuret).

Den levande staden av kulturella 'biotoper' - kan ett nytt stadsbegrepp också använda 'grönstruktur' planerarnas tankegång?

Grönstruktur med bevarande av naturen, etc., är nu kraftigt på dagordningen, mens urbanitet inte är det. Vi får då inte glömma att vi har fått en byggd 'stad', som är så väsentligt annorlunda än den traditionella europeiska staden. Det måste man också ta med i betraktning. Det är kanske till och med här att stora ekologiska frågor finns - minst lika mycket som i grönstrukturen - eller stora 'stadsmässiga' frågor om långsiktig hållbar utveckling, om man hellre vill formulera det så.

Nu börjar man få grepp om, hur planerarna skall handtera grönstrukturen, jmf. Ulrik Westmanns, Naturvårdsverket, inlägg på seminariet idag om 'ett nytt språk för att uppnå miljömålen - ett exempel på begreppsutveckling inom grönstruktursektorn'. (Se också GISS rapport 1998:1 'Begreppskatalog för översiktlig planering - grönstruktur', Geografisk informationssamverkan inom Stockholms län). För grönstrukturen finns det här begrepp som biotopområden, utrotningshot, vidmakthållande av biologisk mångfald, spridningskorridorer, biologiska kärnområden, buffertzoner, tillgänglighet offentligt/privat, grad av anlagdhet, avstånd och storlek, samt slutligen: naturvårdsområden och naturvårdsreservat.

Grönstrukturen börjar man alltså nu se på som något reellt organiskt, något levande, något växande och konkurrerande - ett nätverk av relationer som måste hanteras i komplexa utvecklingsprocesser. Kanske skall vi också börja se staden på samma sätt som något levande......

Om man tar min urbanitetsproblematik och ser på den parallellt med begreppskatalogen för grönstruktur, då kan man få följande, och samtidigt ett intryck av att mycket saknas i översiktsplaneringen.

Där man med hänsyn till grönstrukturen ser på områden, kan man för urbaniteten bättre se på gator och rörelsenät.

Parallellt med biotopområden kunde man tala om sociotopområden - alltså områden eller stråk med olika sociala och kulturella strukturer. En del av stadens särpräglade sociotopområden är ju också utrotningshotade genom rivningar eller på grund av att nya grupper eller funktioner tar över. De är hotade av monokulturer och sådant. Lika väl som man önskar att vidmakthålla en biologisk mångfald, så borde man kunna bevara och öka den mänskliga mångfalden. Hur skall man göra det - det sysslar översiktsplaneringen normalt allt för lite med? Det är inte nog att föreslå blandade bostadstyper eller blandade funktioner, även om det också ofta kan vara väsentligt. Speciellt har det visat sig att funktionsblandning är svårt i praktiken, även när man har planerat för det.

Lika väl, som man kan ha spridningskorridorer for olika zoologiska och botaniska arter, borde man kunna man tänka sig en stadsplanering, som försöker att garantera spridningskorridorer för urbanitet. Hur kan göra det? Kanske skall man försöka ändra rörelsenäten, så man för flera högintegrerade linjer på Space syntax kartorna och/eller tillåta högre exploateringsgrad, funktionsändringar och genomfartstrafik längs vissa stråk. Och kanske också lägre hyror i en kortare eller längre period.

Buffertområden, som man arbetar med i grönstrukturen, kan kanske också komma på tal för det urbana. Man kan t.ex. ha någon slags mellanzoner i stadsplaneringen, där lägre hyror och lägre standard på bebyggelsen är möjlig liksom blandade funktioner - så nya företag kan etablera sig även om de inte har så många pengar - och så självbyggare i viss grad kan husera. Provisoriska baracker skulle kanske i viss grad också tillåtas, i stället för att en stadsdel skall byggas och ses som färdig på en gång.

Tillgänglighet på skalan offentligt-privat har man behov av att studera i själva den byggda staden också - men det finns mest kartor över förhållandet offentligt/privat juridiskt och ekonomiskt sett, och väldigt lite om användnings- eller upplevelsedimensioner på skalan offentligt-privat. Det sistnämnda är inte minst viktigt i det brottsförebyggande arbetet.

Graden av anlagdhet kunde också vara intressant att arbeta med. Jag har redan varit lite inne på det. Kanske skulle vi ha några stadsmiljöer, där folk fick lov till att hitta på saker själva i större utsträckning och med mindre kontroll från de offentliga myndigheternas sida. (Jmf. t. ex. det jag har sagt om buffertområden ovan). Det är ju så, att några av de mest intressanta områdena, som folk kan ta kontroll med på ett skapande sätt och själva bygga i, idag är koloniträdgårdsområden, där byggnadsstadgan inte gäller. Bara där, nästan, kan folk få bygga själva, rota och regera. Så kanske har vi behov av olika grader av anlagdhet i staden också.

Sedan är det frågan om avstånd och storlek. När man om grönstrukturen säger, att alla bör ha ett grönt promenadområde inom 500 meter hemifrån, då kan man fråga sig om inte alla också bör ha ett urbant promenadområde, centrumsstråk eller stadsmässig mötesplats inom 500 meter hemifrån. Vad ville det ge i översiktsplaneringen? Det är kanske också en fråga om hållbar utveckling? Annars får vi först och främst valet mellan att ta in till storstadens city eller att handla och roa oss på Internettet. Det finns en asketisk stadshållning kopplad till den svenska natursynen, som på sikt kan ge en ny fattigdom på upplevelser av våra medmänniskor, om det urbana inte också prioriteras. Brist på urbanitet kan ge sociala bakslag.

Storlek är också en viktig fråga för det urbana. Storskaligheten är ofta ett problem, och delvis knutet till tomtstorlekar och liknande.

Stadsvård - det blir kanske något annat i framtiden än det danska SAVE? Den danska SAVE metoden för stadsvård går ut på at kartlägga intressanta stadsmiljöer och byggnader uppförda före 1940. Där läggs stor vikt vid estetiska och historiska dimensioner, varvid stadens fysiska miljö tenderar att ses som åtskild från dens sociala miljö och från dens roll som handlingsrum. SAVE kan därmed komma till att bidra till att levande stad förvandlas till museal 'rigor mortis'.

Grönstrukturen börjar alltså nu ses reellt organiskt - medan den byggda staden forfarande ses som en upphopning av byggnadsmaterial (staden av sten, etc.) eller metaforiskt som en maskin eller en stor fabrik att arbeta, bo och konsumera i. Detta synsätt är inte hållbart i längden, inte minst om Kevin Kelly har rätt i, att gränsen mellan biologi och maskiner håller på att brytas ner med den nya informationsteknologiska utvecklingen. En bättre metafor kunde idag vara stadens som 'informationsinterface' - en stad full av ´faces´ och 'facades' - eller staden som informationsgränssnitt och användaryta - för nu att fortsätta med ord från vår datateknologiska värld.

5. Översiktsplaneringens dilemman, GIS och förhållandet mellan rutin och innovation

Till översiktsplaneringens (ÖPs) dilemman hör alltså bland annat, att ÖPs infallsvinklar är selektiva. Över en nästan 100 årig period (med början i Tyskland omkring 1900) har ingenjörer, arkitekter och andra planerare utvecklat, hur man skall utarbeta ÖP. Mycket av det är naturligtvis fortfarande förnuftigt, men det är ändå en relativt liten uppsättning av utvalda perspektiv på vårt samhälle, vår byggda miljö och vår naturmiljö, etc. som kommer till uttryck i ÖP. Därför man måste hela tiden ställa sig frågan, vad det är som skall styras och hur det skall styras. Inte minst är det viktigt, att försöka att precisera de oundvikliga målkonflikterna i planeringen, som allt för ofta inte blir ordentligt belysta. Målkonflikterna kan underminera planernas goda intentioner. De bör därför behandlas explicit. Blir målkonflikterna belysta i informationssamhället och med informationsteknologins hjälp, kan man fråga sig? Det kan GIS också användas till.

Går vi till den praktiska användningen av GIS, är det inte heller oproblematiskt. GIS och data är rätt dyrt, och frågan om datatillgänglighet och datasekretess svår. GIS-mjukvara är i sig själv relativt dyr, men framför allt är det data, som är dyra. Även de offentliga myndigheterna, som har byggt upp databaserna för skattebetalarnas pengar, kräver idag stora belopp, för att man skall få tillgång till deras data. Det gäller inte minst kartmaterial i digital form - snart stort sett de enda aktuella kartor kommunerna har.

Det är klart, att om kommunerna arbetar med egna data, som de själva har insamlat, och egna kartor, som de själva har ritat, så är det ett mindre problem. Men så fort vi kommer till forskningens nivå, blir det stora problem med kostnader och datatillgänglighet. Djupare sett handlar det också om demokratifrågor, medborgarnas insyn och påverkansmöjligheter.

Exempel från egen forskning: Jag har köpt data för 25.000 DKK från Danmarks Statistik till min avhandling. Det visade sig stort sätt oanvändbart, bl.a. på grund av datasekretess. Det var omöjligt at få lov till att få tillgång till data, som var tillräckligt finkorniga för att kunna belysa de stadsplaner, som min forskning handlar om. Om jag fick det, ville jag komma för tätt på privatlivets fred, firmornas sekretesskrav, etc. De data, jag köpte, ville jag också gärna ha i digitaliserad form, så de kunde stoppas in i räkneark och bli lättare att arbeta med. När jag fick jag mina data från Danmarks statistik fanns det inga överskrifter i tabellerna - bara råa siffror. Alla nycklarna, till vad siffrorna betydde, skulle kodas in manuellt i efterhand. Och på grund af de nämnda sekretessproblemen fick jag nya områdesindelningar för varje datagrupp - bostadsstatistiken hade en områdesindelning, arbetsplatsstatistiken en annan, inkomststatistiken en tredje, etc. Detta på grund av krav om at det skulle ett visst antal data till för att man kunde få lov till att definiera ett område. Kriterierna var samtidigt olika för olika typer av data. Resultatet var, att jag inte kunde använda data till jämförelser och att detaljeringsgraden generellt blev för låg. Det var heller inte särskilt många data jag fick till min avhandling för 25.000 kr.

Går vi till Sverige, hade jag i Stockholm behov av digitala kartor över 2 stadsdelar - jodå det kunde går bra: 80.000 SEK för en diskett med lite siffror på! Denna offentliga datapolitik är svår att ha med att göra.

Sedan, om man trots allt kan få tag i data, är det frågan om hur dessa ligger - områdesbaserat, knutna till gatuadresser eller till koordinater. I min forskning om urbanitet är information i förhållande till rörelsesystemen av central betydelse. Det är inte så intressant, att slå en cirkel eller annan linje runt ett område 'x' och få reda på, att i området bor 'y' personer t. ex. Data skall kopplas till gator, gångstråk, huskroppar och andra för den fysiska planeringen och arkitektoniska utformningen intressanta element och strukturer.

Kan man göra det, med de data vi har? I och för sig ligger det en mängd upplysningar på adresser, och adresserna kan relateras till gatornas rumsliga system. Det är dock ett problem, att en del av rörelsenätverket inte finns på kartorna. Gångvägar och entréer är ofta ofullständigt representerade. Entréer kan heller inte automatiskt antas at ligga på gatusidan. Det är bara bilvägarna, som helt säkert finns med, och det är normalt också bara bilvägarna, som har namn. Gångvägar och cykelvägar har för det mesta inga namn - det är den andra sidan av denna blindhet. Det som inte benämns blir inte representerat, och det som inte representeras blir inte benämnt.

Så fort man skall ha tag i något, som ligger på ett annat sätt, än statistikerna har tänkt sig från början, blir det alltså lätt problem.

Därmed är jag framme vid mina slutord om översiktsplanering och informationsteknologi. De handlar om förhållandet mellan rutin och innovation i ÖP.

Det är klart, att man i betydlig grad måste vara följsam i förhållande till statliga myndigheters krav om vad innehållet i översiktsplanerna skall vara. Dessa krav måste man naturligtvis leva upp till, om de är relevanta. Men det borde vara en slags grundregel, att inte genomföra en ny översiktsplaneringsomgång utan att ta in en ny infallsvinkel, som ligger ut över de gängse. Planerarna bör själv ställa sig frågan, vad de i 'deras' kommun kan tillfoga av 'nya saker', som bör vara med i översiktsplaneringen. Just nu är det alltså grönstrukturen, som är i fokus. Snart blir det förhoppningsvis också bl. a. urbanitet och brottsförebyggande - och andra nya samhällsrelevanta frågor. Om planeringen skall hållas levande - och om den skall kunna få politisk och kulturell uppmärksamhet - då är det innovation mera än rutin som måste stå i fokus.

Tack för uppmärksamheten.

Bo Grönlund, lektor, arkikekt maa, sar

afd. for Bybygning, Institut for By- og Landskabsplanlægning, Kunstakademiets Arkitektskole i Københvavn og Center for Tværfaglige Urbane Studier samme sted; doktorand i Stadsbyggnad, Lunds Universitet; tel: (+45) 32686000 (arb.) eller (+45) 49225181 (hem)

Kommentarer mottas gärna på epost bo.gronlund@vip.cybercity.dk

Litteraturlista:

Bateson, Gregory: Mind and Nature - A Necessary Unit, New York 1979 (på svenska 1995: Ande och natur - en nödveändig enhet)

Bateson, Gregory: Steps to an Ecology of Mind, London 1973

Boverket: Brott, bebyggelse och planering, Karlskrona, 1998

Gehl, Jan, Lars Gemzøe, Bo Grönlund och Steen Holmgren: Bedre Byrum, Dansk Byplanlaboratorium, København 1991

Goleman, Daniel: Emotional Intelligence, New York 1995 (på svenska 1998: Känslans Intelligens; på danska 1998: Følelsernes Intelligens)

Grönlund, Bo: Naturens mangfoldighed og byens..., SBI-meddelelse 1992/93

Grönlund, Bo: Life and Complexity in Urban Space, Nordisk Arkitekturforskning, 4/1993

Grönlund, Bo: Egebjerggård socialt set, i utställningskatalog 'Bo i By', Köpenhamn 1996

Grönlund, Bo: Urbanitet - definition, praksis och betydelse, Norfa/Nordplan 1996

Grönlund, Bo: Det urbanas renässans, i 'Stadslandskapet - sönderfall eller läkning', Framtidsstaden IV, red. Louise Nyström, Stadsmiljörådet, Karlskrona 1997

Hillier, Bill: Space is the machine - A configurational theory of architecture, Cambridge, 1996

Kelly, Kevin: Out of Control - The New Biology of Machines, London 1994

Kelly, Kevin: New Rules for the New Economy, UK, 1998

Klarqvist, Björn och Bo Grönlund, Bo: Diskussions FORUM om 'Staden som helhet' och 'Planmönstren och det urbana', Nordisk Arkitekturforskning, 3/1995

Nørretranders, Tor: Det usynlige øjeblik - det menneskelige øje er hele tiden i bevægelse, Dagbladet Politiken 30.10.1994

Nørretranders, Tor: Mærk, verden, Viborg, 1996 (på svenska 1996: Märk Världen)

Nørretranders, Tor: Stedet som ikke er, fremtidens nærvær, netværk og internet, Danmark 1997 (på svenska 1998: Platsen som inte finns)

Nørretranders, Tor: Verden vokser - tilfældighedens historie, Danmark 1996 (på svenska 1995 och 1997: Världen växer)

William J. Mitchell: 'City of Bits - Space, Place, and the Infobahn', MIT1995.

Wired 7/1997: The Long Boom, s. 115 ff

Wired 9/1997: New Rules for the New Economy, s140 ff

Wired 3/1998, 4/1998 och 5/1998: Encyclopedia of the New Economy

Wired 5/1998: Building the Future-Proof Telco, s 124 ff.

Wired 4/1999: The Next Net s. 150 ff

Nogle Webadresser:

Nørretranders: Stedet som ikke er: http://www.stedetsomikkeer.dk/

Kevin Kelly : New rules for the new economy:

http://www.esmeralda.com/kk.html

http://isds.bus.lsu.edu/people/sanjay/cvoc/Projects/ecommcourse/lects/assigns/newmodels.html

http://www.gbn.org/bookclub/newrules.html

http://4books.hypermart.net/new_economy.htm

Bill Hillier och Spac Syntax: http://www.space.syntax.com

Framtidens närvaro - översiktsplanen och internet	© Bo Grönlund
First | Previous | Next | Last	UrbanWinds | Exit Urban Winds