Bo Grönlund:

Utdrag av brottsförebyggande rekommendationer för planering av rörelsestråk, rekreationsområden och andra offentliga områden

Tryckt som bilag i Bo Grönlund: "Synpunkter på trygghetsfrågor i Västra Eriksberg, Göteborg, augusti 2004", skrevet til Tryggare och Mänskligare Göteborg og Göteborgs Stadsbyggnadskontor som kommentar til aktuelt planforslag

Utdraget är en reviderat svensk version av en tidigare dansk version (dansk utgåva 2003)[1]

Källor (DS är Dansk Standard, Det Kriminalpræventive råd är det brottsförebyggande rådet i Danmark, CEN är den europeiska standardiserings kommittén):

1. DS/470 teknisk forebyggelse af vold og hærværk (oktober 1990)

2. DS471 Teknisk forebyggelse af indbrudskriminalitet: tillæg 2 - nyaste utgåva av kapitel 10 om brottsförebyggande belysning

3. DS/INF 471 Anvisning for teknisk forebyggelse af kriminalitet i bycentre og butikscentre

4. Det kriminalpræventive råd - Kriminalpræventiv boligprojektering

5. Det kriminalpræventive råd - Trygge boligområder - forslag til kriminalpræventiv renovering

6. CEN ENV 14383-2:2003: Prevention of crime - Urban planning and design - Part 2: Urban planning (Denna text är nu godkänd och tillgänglig på flera europeiska språk, dock inte på något nordiskt ännu).

7. Polismyndigheten i Stockholms Län: Bo Tryggt 01

I digital utgåva av dokumentet är länkarna klickbar kontakt till Internettet. Siffror i parentes nedanför hänvisar till i vilka av dessa skrifter rekommendationen förekommer

____________________________________________________

1. Stadsplaneringens allmänna utgångspunkter

Integration och samlokalisering

Stadsområden bör ha integrerade stadsmiljöer och trafikstråk, som används en så stor del av dygnet som möjligt (1). Bostadsområden bör integreras i stadens mönster på ett sådant sätt, att det inte uppstår 'ingen-mans-land' och trafikbarriärer (6). Där bör för alla trafikslag vara goda trafikala kopplingar till grannområden och intilliggande eller näraliggande stadsdelar (7). Integration och samlokalisering handlar både om funktionsblandning, om social, åldersmässig och etnisk blandning, samt om välintegrerade trafiksystem (1, 3, 6, 7).

Trafiksystemets utformning och samling av trafik och trafikslag

Olika trafikslag bör koncentreras till nära varandra placerade parallella linjeföringar, så att bilister, cyklande och gående tillsammans bidrar till att befolka trafikstråken och så att de kan se varandra (1, 6). En begränsad genomfartstrafik bör tillåtas genom bostadsområden och stadsdelar, så dessa inte blir isolerade (6).

Gång- och cykelvägar i grönområden och obebyggda landskap bör som en konsekvens härav först och främst vara av supplerande rekreativ karaktär, dvs. inte nödvändiga för vardagslivets rörelser till och från arbete, skolor, institutioner, butiker och bostäder. (1).

Gående och cyklande bör ha möjlighet att kunna välja olika rutter mellan utgångspunkt och destination (så de kan undvika att passera ställen, där de ev. kan bli utsatta för provokationer), och man bör också kunna välja mellan flera olika, lämpligt inredda ställen för vistelse utomhus (således att ev. konflikter kan reduceras, om så önskas). Det lokala rörelsenätet bör ha minst 2 och helst flera kopplingar till grannområden och intilliggande eller näraliggande stadsdelar (3,6).

Det är viktigt, att gång- och cykelvägar går så direkt som möjligt mot deras mål i stadsdelen, och att man kan se långt på djupet längs med dem (5,6). Det bör också finnas tydlig skyltning (för att underlätta orienteringen) (5,6).

Gångtrafikanternas rörelsenät bör ha en okomplicerad linjeföring, vara lätt att orientera sig i och tryggt att använda för vardagens rörelser (6,7). Rörelsenätet bör samtidigt samla de gående till relativt få stråk, så folk inte sprids på många olika (relativt parallella ) rörelselinjer (6).

Återvändsgator och återvändsgränder bör undgås (6).

Bebyggelsens placering i förhållande till gator och vägar samt gång- och cykelstråk

Bostäder, servicefunktioner och övriga verksamheter i stadsmässig bebyggelse bör kunna nås via gator, vägar och stråk, som har bebyggelse längs med sig (så det finns byggnader med människor nära där man färdas) (1,7). Det skall finnas minst en sådan förbindelse från hållplats för kollektivtrafik till bostaden, servicefunktionen och arbetsplatsen (1) och helst flera (3). Byggnaders entréer bör förbindas så direkt som möjligt med huvudstråken för gång- och cykeltrafik (6).

2. Befolkning av offentliga och gemensamma ytor och områden

Befolkning av rörelsenätet, gröna områden och centrumområden

Offentliga och gemensamma områden bör vara befolkade och ha goda kontakt- och aktivitetsmöjligheter för att stimulera sociala och konstruktiva beteendemönster (1). På gemensamma ytor i bostadsområden bör de boende också i rimlig grad kunna bidra till att sätta deras egen prägel (1).

Gång- och cykelnät bör utformas, så det i största möjliga grad används av barn och vuxna till vardags (1).

Bebyggelsetätheten (exploateringen) bör vara tillräckligt hög, då den bl.a. påverkar befolkningstätheten (t.ex. i de offentliga rummen) (3,6). Det är således väsentligt, att offentliga områden och rörelselinjer samt byggnader och lokaler befolkas och att befolkningen i offentliga och halvoffentliga rum blandas (blandning av olika åldrar, olika befolkningsgrupper, etc.) (3). Rörelsenätet, torg och platser samt andra friytor bör inredas med vistelsemöjligheter för alla åldersgrupper (3).

Man kan öka tryggheten på gång- och cykelvägar genom att samla gång- och cykeltrafik till några få centrala stråk istället för att sprida denna trafik på flera gång- och cykelvägar (5, 6). Det är kort sagt viktigt, att uterum och trafikstråk användes en stor del av dygnet och att den rumsliga strukturen och utformning av trafiknätet stimulerar en tillräckligt stor genomströmning av människor (7).

3. Överskådlighet och synlighet

Trafiklinjer (gator, vägar, gång- och cykelvägar)

Längs huvudstråk för gående och cyklister samt omkring entréer skall behovet för fri överblick tillgodoses (1, 3, 6, 7). Gator, vägar och gång- och cykelvägar bör därför ha god överskådlighet, minimum 3 meter till varje sida, om det inte finns byggnader eller privata trädgårdar närmare än så (1, 3, 6, 7).

Samtidigt bör det vara visuell kontakt mellan olika trafikslag (1, 3, 4).

Nödvändiga åtskillnad av de olika trafikslagen kan göras genom beläggningsutformningen, träd, kantsten, pollare eller liknande.

Om gång- och cykelvägar placeras för sig själva (dvs. visuellt åtskilt från gator och bilvägar), bör de placeras så de överallt är synliga från omkringliggande bostäder (1).

Potentiella förövare bör inte kunna gömma sig i buskar, mörka nischer, döda vinklar och liknande nära rörelselinjer, där det kommer gående och cyklister (1, 4, 5, 6, 7).

Snäva passager till entréer och gårdar och dåliga belysningsförhållanden, t.ex. med skiftande belysningsnivå från det ena rummet till det nästa, kan också medverka till, att överskådligheten går förlorad (3).

Tillträdesvägar med vinklade förlopp bör dessutom undvikas, då överskådligheten härmed försvinner (3). Gång- och cykelstråk bör heller inte placeras längs fasader och/eller gavlar, som saknar fönster (7).

Plantering

Plantering bör placeras, så den inte förhindrar seendet på ställen, där överblick är viktigt (1). Om åtskiljande plantering inte skall vara till hinder för överblickbarheten längs näraliggande parallella rörelselinjer för gående, cyklande och körande trafik, bör det gröna antingen vara lägre än 0,5 meter eller breda ut sig uppåt från 2,2 meter (1, 3, 4). Uppstammade träd är ofta det bästa (1).

Val av växtmaterial och planteringens placering bör övervägas noga. Det gäller först och främst där människor nödvändigtvis måste röra sig, men också på där många människor rör sig (förutom överskådligheten, handlar det också om växlighetens tålighet för 'slitage' i olika situationer) (3). Planteringen bör utformas, så överblickbarheten inte förringas, efterhand som växter och träd gror till (och växtligheten bör, när det är nödvändigt, beskäras efter hand) (4).

Tunnlar

Nödvändiga tunnlar för gående och cyklister bör vara raka, utan nischer och korta (1, 5, 7).

Tunnelkaraktär bör undgås genom att tunnlarna är breda, luftiga och ljusa (1, 7). Anslutningarna på båda sidor (ned/in och upp/ut) bör fortsätta i tunnelns riktning (1) och de bör ha breda trattliknande mynningar på båda sidorna (7). Tunnelmynningarna bör inte ha skymmande växtlighet (7).

Trafiksystem och offentliga och gemensamma ytor sett från fönster

Utblicksmöjligheterna från fönster i byggnaderna bör vara goda till gator, vägar, och gång- och cykelvägar, etc., där folk färdas till och från dagliga göromål (1, 6, 7).

Entréer och tillträdesvägar till krogar och andra serveringsställen, samt till kultur-, fritids- och nöjesfunktioner, som har öppet kvällstid och/eller nattetid, skall vara synliga från omkringliggande bebyggelse (3).

Belysning

Längs stråk och på platser, där folk färdas kvälls- och nattetid skall belysningen vara god nog för att ge överblick (3,6). Gator, vägar, gång- och cykelvägar, tunnlar, hållplatser, parkeringsanläggningar och entréer samt offentligt tillgängliga telefonkiosker bör vara upplysta kvälls- och nattetid (1). Det skall finnas en genomtänkt belysningsplan för hela området (7).

Belysningen är normallt tillräcklig och passande utförd, om kraven till lägsta säkringsklass i DS 471 "Teknisk forebyggelse af indbrudskriminalitet", kapitel 10, inklusive senare revisioner och supplement, är uppfyllda ( upptryckt på svenska som bilaga 4 till sist i Stockholmspolisens 'Bo Tryggt 01') (1,7).

Belysningen bör utformas, så personer man möter kan ses i förhållande till omkringliggande byggnader och växlighet (7). Belysningen kan användas så den lyser upp ställen där folk gärna vistas eller läggas på väggytor runt om, så personer kan ses i silhuett. Det är inte nödvändigt att friytor ligger badade i ljus under de mörka timmarna, men ljuset bör vara där det behövs ( 5 ). Inte minst i och omkring gångtunnlar bör belysningen vara god (7).

En minimum ljusstyrka på 0,5-5 lux med en regelbundenhet (högsta variation) mellan 1:50 och 1:10 bör gälla för i övrigt oupplysta eller svagt upplysta områden beroende på önskad säkringsklass (olika kombinationer av områdetyper och säkringsklasser ger 6 nivåer för belysningens styrka och regelbundenhet) (2). Torg, platser och stråk skall vara upplysta utan att ljuset bländar (7).

Ju mörkare bakgrunden är, ju större krav skall ställas till avskärmning i belysningsarmaturen ( 2 ).

När omgivningarna är oupplysta, bör belysningsarmaturen avskärmas så själva ljuskällan inte kan ses, varemot skärmarna gärna får ha reflexljus från armaturen ( 2 ).

Belysningsarmaturer skall utomhus sättas upp med en ljuspunktshöjd på minst 2,5 meter och ha utformning, material och konstruktion som är provad och godkänd till den åverkan och annan belastning, som kan förväntas på platsen ( 2 ).[2]

4. Skolor och institutioner för barn och ungdomar i förhållande till gång- och cykelvägar och grönområden.

Skolor bör lokaliseras i befolkade områden - inte i isolerade parkområden - och skolornas utformning bör vara kompakt (så det inte skapas oöverskådliga nischer och mellanrum) ( 6 ).

Barns rörelse till skolor bör ske längs befolkade gator och stråk. Ungdomsinstitutioner (fritidsgårdar, ungdomsgårdar, etc.) bör också placeras vid befolkade gator och stråk. De bör också ligga nära hållplats för kollektivtrafik ( 6 ).

Eventuella gång- och cykelvägar för allmänheten, som passerar över skolans eller institutionens område, bör ha en överskådlig linjeföring (1). Onödvändiga gång- och cykelrutter i omgivningarna och på själva skolans eller institutionens område bör undgås (1).

Antalet av entrépunkter till skolområdet och/eller institutionsområdet bör vara så få som möjligt och placerade synligt från gata eller väg och synligt från ev. bostäder i närheten (1).

Gränserna för skolans eller institutionens område och ev. uppdelningar inne i själva området bör markeras klart, så det blir tydligt, vem som har bruksrätt till området och dets olika delar. Frågan om inhägning (staket, etc.) bör bero på stadsområdets karaktär och institutionens art (1).

____________________________________________________

Bilaga:

Krav till stadsplanekartor och arkitektritningar för att kunna utläsa brottsförebyggande förhållanden[3]

För förhandsanalys behövs bl.a. material som visar:

- Bilvägar, fysiska bilavspärrningar, busshållplatser och liknande

- Alla möjliga gånglinjer på gångvägar, -stigar, trottoarer och liknande (också på privat mark/ inne på gårdar )

- Placering av reella barriärer (väggar, staket, murar, etc.) och av symboliska barriärer (revirmarkeringar för övrigt)

- Entréers läge (alla typer av entréer / dörrar i markplanet specificerat på olika typer som trappuppgång, källardörr, balkongdörr, altandörr, butiksdörr, etc.) samt markering av huruvida entréer är genomgående (om man kan komma in på både "framsidan" och "baksidan"/ "gårdssidan").

- Andra öppningar i barriärer (portar, grindar, etc.) och huruvida dessa är låsbara

- Placering av fasader / fasadavsnitt / gavlar utan fönster över huvud taget

- Placering av fasader eller fasadavsnitt utan fönster eller troligtvis tillbommade fönster i ögonhöjd längs rörelselinjer för gående och/eller cyklister.

- Placering av buskage och planteringar, som skymmer sikten eller som man kan gömma sig i.

- Lokalisering av besöksfunktioner, (butiker, institutioner, m.m.), härunder sådana som användes av barn och unga - med påtecknig av arten.

- Placering av bänkar och andra faciliteter som främjar utomhus vistelse.

- Placering av parkeringsplatser för bilar utomhus och en klassificering av överskådlighet från fönster bostäder/lokaler (p-platser kan ses av många, av få, av ingen)

- Markering på karta och ritningar över antalet p-platser i varje parkeringsanläggning / garage / p-hus och huruvida anläggningen är låsbar. Ritningar över p-anläggningar som visar överblickbarhet samt dörrars/öppningars placering och låsbarhet.

- Markering av cykelparkeringar och cykelförråd. Principer för utformning av cykelparkeringar och cykelförråd.

- Placering av förvaringsutrymmen (källare, vind, särskilda förrådsbyggnader/uthus, förråd placerat inomhus direkt vid eller i lägenheten/den enskilda bostaden)

- Placering av nischer samt tillbakadragna eller utskjutande fasaddelar, som försvårar utblick och överblick och /eller skapar gömställen.

- Exploateringsgrader för olika funktioner, som gör det möjligt att bedöma befolkningstäthet och antalet av turer av olika slag till och från olika byggnader/kvarter/gator.

- Uppdelningen av utomhus områden i allmän plats respektive privata område (eller offentligt rum / privat rum).

- Belysningsplan

- Principer för utformning av balkonger och balkongfronter, ev. inhägnad av gårdar samt typ och höjd av inhägnad till privata trädgårdar
____________________________________________________

Förslag till ytterligare läsning

På hemsidan http://bo.gronlund.homepage.dk/ finns mera att läsa.

På svenska finns här bl.a. en kort text om trygghet och stadens rum

Trygga gatu- och stadsrum, Sydplan, Lund, 7.november 2001

En längre bakgrundstext är

Rädsla, stadsbyggnad och urbanitet (skrivet till Helsingfors seminarium, Nov. 2002 - PDF!)

med tillhörande

Länkar till källor för 'Rädsla, Stadsbyggnad och urbanitet', nov. 2002

---

[1] Dessa sammanskrivna rekommendationer togs fram till upprustningen av ett miljonprogramsområde i Odense i Danmark från 1970-talet, där det mesta av planeringen var fel. Rekommendationa är härmed översatta till svenska med några ytterligare förklaringar. Som en kort checklista fokuserar den på den offentliga miljön i en förort, men har ändå många viktiga saker med.T ext i parentes och fotnötter är förklaring tillfogad av BG). Hänvisningarna till dokument 7 är först översatta till danska och sedan tillbaka till svenska utan att kontrollera originalet. Även om formuleringar skulle vara lite olika, skulle meningen vara den samma.

[2] Danska Vejdirektoratet har infört 'vandalklasser' som anger vad belysningsarmaturer skall hålla till, på svenska läs sidan 3 i http://www.onninen.se/elkraft/produktkatalog/InfoBel.pdf eller på danska http://www.vejregler.dk/pls/vrdad/vr_layout.vis?p_gren_id=3035. Det ser inte ut till att någon liknande klassificering och testning finns i Sverige. Philips gatubelysningar är de mest använda i Skandinavien och i Philips danska kataloger finns vandalklassen nämnd. I motsvarande svenska Philips kataloger står det inget om hållbarhet mot vandalisering. I Danmark rekommenderas att armaturer utomhus minst bör vara i vandalklass I.)

[3] Denna lista över vad kartor och ritningar bör visa, blev först framtagen av Bo Grönlund till projekteringen av Hammarby Sjöstad i Stockholm under senare hälfen av 1990-talet. Listan blev nödvändig, då de kartor och ritningar som presenterades inte möjliggjorde en ordentlig bedömning av trygghetsfrågor.

Här är dessa krav utbyggda och ytterligare preciserade.